Årskrönika – min biodling 2008

Nu är mitt första år som biodlare över. Kalenderår, ska väl tilläggas. Man brukar säga att biåret börjar på hösten, när man lägger grunden för kommande sommar. Hur som helst, även om mitt intag av biteori började 2007 var det under 2008 som jag praktiskt började hantera bin och dessutom startade min egen biodling med de två bisamhällen jag har nu.

Jag tittade häromdagen igenom mina bilder och små filmsnuttar från sommarens bikupebesök. Å, vad jag längtar till att bina börjar flyga igen med sitt mysiga surrande! Trevligt att bli påmind om vad jag varit med om som biodlare. Här är några smakprov på tidigare opublicerade bilder!

Under våren förberedde jag mig genom att sätta ihop ramar, måla kupor och annat (tillsammans med Filip på bilden). Biodlarkursen avslutades med praktiska moment, då jag hanterade bin för första gången. Juni kändes lång i väntan på mina bisamhällen. Men så kunde jag till slut ta med dem till min bigård på svägerskans tomt.

Bina har arbetat flitigt, ivrigt påhejade av mig, även om jag sett till att inte störa arbetet inne i kupan mer än varannan vecka (eller lite oftare) under sommaren. I augusti kunde jag skörda mina fem kilo honung! Det är ju små samhällen så här första året, så mer var kanske inte att vänta. Utfodringen var bökigare och tog längre tid än jag trott. Nu är det bara att hoppas att de klarar vintern, mina älsklingar.

Kommande året då, vad har jag att vänta mig och vad har jag för planer? Andra året som biodlare, när man fått fart på sina samhällen, står man inför andra utmaningar än första. Jag kommer behöva försöka hindra bina från att svärma, göra avläggare, jag ska sätta in ytterligare bekämpning av varroakvalstret och så klart skörda mycket mer honung än i år! Jag har hört om biodlare som fått skördar alltifrån några enstaka till 120 kilo honung per samhälle. Sverigesnittet brukar ligga kring 30 kilo. Det är ju en hel del bara det.

När jag gör avläggare kommer de behöva drottningar, som man kan ordna fram på olika vis. Om man från start vill ha en färdig drottning i avläggaren kan man antingen själv odla fram den, eller så köper man och får en drottning med posten (det är sant!). Jag tänker gå en fortsättningskurs i biodling med början i februari och då ingår drottningodling. Sedan får vi se om det är nåt jag vill och har tid till. Drottningodling görs efter ett schema som innebär att man blir rätt låst.

I och för sig ska ju samhällena klara vintern på ett bra sätt, innan jag ger mig på ovanstående sysslor. Jag velar om jag ska köpa fler samhällen till våren, men också om jag ska spara de avläggare jag kommer att göra. Fördelen med att ha kvar avläggarna över vintern är att jag blir mer redo för eventuella vinterförluster och att jag enkelt kan utöka biodlingen. Annars är det bara att sälja efter vintern.

Aja, så resonerar jag just nu, men att snacka om utökning kanske är lite tidigt när jag inte ens vet hur det är att ta hand om en normalskörd av honung... Rätt vad det är står jag där med ett ton honung!

Bin på droger

Jag läste just i en artikel i DN att bin, till skillnad från andra insekter, dras till kokain och dessutom blir beroende och kan få abstinens. Inte visste jag att bin var så mänskliga... Hoppas att mina bin inte hittar kokain i omgivningarna!

Tidigare har man kunnat läsa att bin kan användas för att spåra minor, tack vare det utmärkta luktsinnet. Kanske kan tullen använda bin för att hitta kokain? I och för sig skulle de kanske inte göra ett så bra jobb om de är så pass intresserade att de sätter i sig fyndet...

Koldioxiddvala

Jag har missat att visa upp resultatet av oxalsyrabehandlingen mot varroa. Så här såg nedfallet ut i ena kupan en vecka efter behandling.

De svarta prickarna under gallret är varroakvalster som dödats av syrabehandlingen och trillat av bina de parasiterat på. Jag har inte orkat räkna dem... När jag kontrollerade nedfallet i somras var det bara det naturliga nedfallet jag räknade, men nu när jag behandlat med syra så trillar det ju ner ganska mycket fler!

Så här i december när man lägger örat mot kupan kan man höra surret av bin som viftar på vingarna för att hålla värmen. Det är bina ytterst i det så kallade vinterklotet som gör det, och arbetarna turas om. Inuti vinterklotet är bina i koldioxiddvala. Både när man lägger örat mot kupan och när man tittar på varroanedfallet är det tydligt att bina sitter i ena hörnet av kupan, närmsta högra hörnet från flustersidan sett. Hoppas de flyttar på sig så att de inte svälter när fodret tar slut i det hörnet.

Senast jag var vid samhällena skulle jag minska flusteröppningen så att möss inte kan ta sig in, men mina flusterbegränsare gjorde det nog inte svårare för dem. Öppningen var för hög. På mitt dåliga samvete har jag att jag borde sätta ett nät runt flustret så att fåglar inte kommer åt att störa och locka ut bina...

Bin ska ha kärlek

Puh! Nu är en hektisk vecka över. Föreningsmöte, firmafest och filmfestival. När jag går på filmfestival är jag inte lika petig vid valet av film. Till exempel kan det räcka med att titeln låter intressant. Så var det med "The Secret Life of Bees"! (Baserad på boken med samma namn, på svenska: "Honungsbiets hemliga liv".) Fullträff, bästa filmen jag såg under festivalen. Den utspelade sig hos en biodlare där en flicka som rymt hemifrån fick husrum och lära sig lite om biodling, bland annat att det är viktigt att ge bina kärlek!

Jackpot på årsmöte

Ikväll var jag på årsmöte i biodlarföreningen. I förra veckan hade valberedningen ringt och frågat om jag kunde tänka mig att ta sekreterarposten i styrelsen. Jag svarade ja. Så idag blev jag invald i styrelsen! Jag hade faktiskt tänkt ta kontakt med valberedningen och fråga om de hade nån vakans att fylla, men de hann före!

Styrelseposten visade sig vara ett tvåårsförordnande. Just nu känns framtiden lite oviss, eftersom min projektanställning är slut om nån månad, men jag hoppas bo kvar i Stockholmstrakten så jag kan göra nån nytta i föreningen. I uppdraget ingår att skicka information till Bitidningen om kommande möten, och jag kommer ha hand om föreningens hemsida.

Jag blev också vald till mötessekreterare. Lite knepigt när man inte har koll på hela verksamheten, men inte så farligt. Jag var restriktiv när jag skrev. Snacket om hur gräsklippning gör bina aggressiva kom inte med i protokollet!

Efter mötet var det lotteri. Det var vinst på varje lott, men jag tycker att jag tog hem högvinsten: en parningskupa. När jag i framtiden odlar upp nya drottningar kan den kupan vara boplats för en drottning med sitt hov när det är dags för parning. (Själva parningen sker inte i kupan, utan 15 meter upp i luften.) Jag fick veta att det är en fortsättningskurs i biodling på gång, där drottningodling kommer att ingå. Klart jag ska gå den!

Honungen godkänd!

I en kommentar till ett tidigare inlägg här på bloggen fick jag veta att den honung jag lämnat in för honungsbedömning blivit godkänd! Nu har jag också fått höra att mitt bidrag var ett av två som stack ut som särskilt bra och len i konsistensen. Jättekul! Vad stolt jag är. Nu får jag alltså sälja min honung med biodlarorganisationens etiketter om jag skulle vilja. Det blir i och för sig inte läge för det förrän nästa år när jag får större skörd. (Eller hur!?)

Oxalsyrabehandling

Idag behandlade jag mina samhällen mot varroakvalstret, en parasit som sitter på bina och lever av binas blodvätska. När väl varroa finns i trakten går det inte att undvika angrepp. I Sverige är det bara mellersta Norrland som inte har varroa. För mig gäller det att hålla kvalsterpopulationen på en låg nivå. Det är ingen akut fara med kvalstret i kuporna, men ett obehandlat samhälle dukar under efter några år.

Bina är rätt slöa nu när temperaturen gått ner. De störde sig på att jag kom och visade mig gadden, men gjorde inga utfall. Bina hade dragit ihop sig till ett klot och "huttrade" för att hålla värmen. Klotet satt i det hörn av kupan där solen kom åt att ge värme. Jag behandlade med en oxalsyra- och sockerlösning som droppades med en liten spruta på bina mellan ramarna. Några bin började genast suga i sig av lösningen. Kvalstren är till skillnad från bina känsliga för syrabehandlingen. Hoppas det fungerar som det ska.

Jag har velat av och an mellan att använda mjölksyra och oxalsyra som behandling, men nu blev det till slut oxalsyra. Det verkade smidigast, eftersom man vid mjölksyrabehandling behöver lyfta upp ramarna och spreja bina med syralösning. Det kändes som man störde bina mindre när det räckte att droppa oxalsyran ovanifrån.

Ett bi var faktiskt och flög lite utanför ena kupan när jag kom till kuporna, men spatserade raskt in igen. Helt rätt! Själv har jag varit ute och fryst lite väl mycket i helgen. Men solen har värmt, om inte annat så inombords!

Jättebålgetingarna anfaller

Igår var jag på möte i biodlarföreningen. Vi såg en film om japanska jättebålgetingars angrepp på bisamhällen. Vilken slakt! Fast vilda bisamhällen verkade klara sig bättre mot bålgetingar. Om en bålgeting kom till samhället brydde vildbina sig inte om getingen, de lät den gå in i kupan. Men när getingen satte käftarna i ett bi attackerades getingen av ett myller av bin. De "bollade" och värmde upp de så den dog! Bina har något högre temperaturtålighet, nämligen.

På mötet lämnade jag in en burk honung för bedömning. Blir den godkänd kan jag köpa SBR-etiketter (biodlarförbundets etiketter) att sätta på mina honungsburkar. Inte för att jag i dagsläget vill ha såna, men det ska bli intressant att få veta hur bra honung jag har.

Vildbyggen och kupstädning

I söndags var jag till kuporna för att se hur de små liven har det. De flög en del. Som vanliga var det en solig dag jag var där.

Jag tittade in i kuporna genom flustren och kunde se deras vildbyggen där inne, byggda hipp som happ. Cellerna i byggena verkade inte vara använda till foder eller annat, så jag tycker jag kan ta bort dem med gott samvete om jag skulle få tillfälle.

Tidigare när jag kollat genom nätet i botten på kupan har det legat en del döda bin där. Inget konstigt med att bina dör till slut, men jag blev orolig över att samhället inte städat bort döingarna. Dumt om de ligger där och möglar. Men den här gången var näten städade. Duktigt!

Drönarslakt

Igår var vi vid kuporna och kollade läget. Trots sol var flygintensiteten lägre än tidigare. Lägre temperatur var det, förstås. Vår vana trogen besökte vi kuporna en dag med fint väder, men vi har fått rapporter från andra att det en del dagar endast suttit ett stackars frysande bi på flustret.

Inte förrän igår har jag sett tecken på drönarslakt, som innebär att arbetsbina på hösten motar ut drönarna ur kupan. Ingen regelrätt slakt, men det innebär en säker död för drönarna, som inte klarar sig på egen hand. De behöver ju till och med matas. Från flustret tumlade en arbetare och en drönare. Arbetsbiet höll maniskt fast vid drönaren och ville väl helt enkelt inte ha tillbaka drönaren i kupan. Till slut flög drönaren iväg, bortjagad. Sorgligt, men strikt praktiskt, eftersom drönarna inte behövs till nåt förrän en bit in på nästa säsong och då är det bara för samhället att producera nya. Med färre bin att hålla liv i går det åt mindre foder.

Vi testade att lyfta ena kanten på vardera kupa för att få en uppfattning om de har tillräckligt med foder för att klara sig över vintern. Inte vidare lätt att veta hur det ska kännas, men vikten var hyfsat lika i alla fall. Det känns konstigt om båda skulle ha ont om foder när de dragit ner nästan 24 kilo var. Jag lyfte lite på plasten och kollade om det fanns celler fyllda med foder. Det var inte lätt att hitta, men det fanns ändå en del. När jag var där och kollade var några bin rätt snabba på att trippa ut och hålla rumpan i vädret, visa gadden och fläkta med vingarna. "Det här är vår mat. Stick!"

Vintern snart här

Det börjar bli lite glest mellan blogginläggen. Biodling är verkligen en säsongssyssla. Bina kommer igång på allvar på våren och snart är det dags för dem att dra ihop sig i kupan för att hålla värmen över vintern. Men senast förra söndagen flög mina bin för fullt, som om det var värsta högsommarrushen! Fler bin än tidigare kraschlandade nedanför flustret och verkade ha det svårt att komma upp, så man fick se sig för så man inte trampade på nåt bi i gräset. Såg jag bin med pollenlaster så lyfte jag upp dem på flustret, eftersom det inte varit så mycket pollen i kuporna. Annars är det kanske så att de som kraschlandat är svaga och ska dö inför vintern...

Under det kommande halvåret får man som biodlare (bortsett från varroabekämpning) lägga krafterna på att snickra ramar, ses i föreningen och läsa om biodling. Jag har nu fått hem "Boken om biodling", en färsk lärobok som jag fått i present. Den har många fina bilder och illustrationer, och det lilla jag hittills läst har varit intressant. En annan bok jag fått i present är "Bin och biodling" av Åke Hansson, biodlarnas bibel. Det är en drygt 25 år gammal bok som är rejält omfattande. Och detaljerad. Exempelvis räcker inte uppmaningen att diska honungsburkarna innan användning, utan diskningen är noga beskriven. Passar mig, så slipper jag oroa mig för att göra nåt fel!

Får det vara lite uppspydd lus-skit?

När jag pratade hygien kring honungshanteringen med Filip sa han "Du vet att det du vurmar så ömt för är bispyor". Hmm, på sätt och vis är det sant. Ett bi lagrar nektarn/honungen i sin honungsblåsa när det transporterar den till kupan, och "spyr" upp honungen för att lämna den till husbina. Så kallad bladhonung blir till genom att bina samlar honungsdagg, som är sockerhaltiga tarmutsöndringar från bland annat bladlöss som bitit hål i en växt och sugit i sig sav. "Uppspydd lus-skit", helt enkelt!

Honungsblåsan är avskiljd från binas egentliga tarmsystem med hjälp av magventilen. Behöver biet energi släpper den ner honung i tarmsystemet, men tarminnehåll kan inte röra sig i motsatt riktning och förorena honungen.

Intressant ny svensk forskning har avslöjat att ett gäng nyttiga mjölksyrabakterier huserar i honungsblåsan och har en positiv inverkan på både honung och biets hälsa. Helintressant! Kanske är det något för mig att jobba med; det skulle vara ett sätt att kombinera intresse och utbildning...

Invintring klar

Igår hade samhällena dragit ner allt foder, bortsett från det som de placerat i ytterligare vildbyggen. Så biforhinkarna plockade jag bort och lådorna de stod i.

Över vintern låter jag varje samhälle hålla till i en låda fylld med ramar (nuvarande yngelrummet) med en tomlåda undertill, enligt tips från Lotta. Så nu behövde en tomlåda sättas under yngelrummet. När jag ändå skulle rangera lådor tänkte jag att jag skulle byta ut den låda som bina gnagt sönder för att laga den i vinter. Yngelrummet i lådan skulle alltså flyttas, ram för ram, över till en ny låda. Trixigt! Det är så trångt med bin i kupan så här när temperaturen går ner, särskilt en så här molnig dag. Egentligen är det ju bra med mycket bin, sannolikheten att de håller värmen i vinter ökar ju, men fler bin gör ju att det är svårare att hantera ramarna. Som tur har jag fått en kaktång, ett redskap att lyfta ramar med, som Turid på biodlarföreningen hade över. Den gjorde arbetet betydligt enklare.

Efter ett par ramar märkte jag att lådan jag flyttade över dem till inte hade en list som den borde haft... Så jag fick böka över dem i en annan låda. Att sedan lyfta hela lådan full med ramar är skitjobbigt. Bara fodret i lådan väger ju över 20 kilo!

Den stora mängden bin gjorde arbetet svårt på ett annat sätt. När det kryllar av bin överallt, hur ska jag kunna sätta en låda på en annan låda utan att mosa bin? Det blir alltid en del svinn, men nu var det extra mycket. Inte bra! Jag äter mest vegetarisk mat, bland annat för att jag inte skulle palla med att slakta, och här står man och dräper en massa bin... I och för sig ofrivilligt. Filip retar mig för att jag valt att ha bin, som kläms ihjäl i hundratal under en säsong när det skulle räcka att döda avkomman från en ko. Hmm...

Hur som helst får bina lugn och ro nu till behandlingen mot varroakvalstren jag gör i oktober. De senaste veckorna har de haft rätt mycket besök inne i kupan, och just honungsskörd och invintring verkar vara de mest arbetsintensiva för biodlaren. Så nu hoppas jag kunna ta det lugnt själv också, bara sitta vid flustret och ha det bra!

Guld i flytande form

På morgonen efter torkfadäsen gick jag upp tidigt och började fylla burkar. Pyssligt! Jag hade 250-gramsburkar och 50-grams, så små att det var svårt att inte kladda ner kanterna. Och alla dessa luftbubblor som det blev vid tappningen. Inte helt snyggt. Det hade nog blivit större andel lyckade burkar om jag haft mer honung. Nästan på en gång var ytan i hinken nere vid tappkranen. Men vad magiskt med den gyllene honungen när den väller ner i burken! Just nu står honungen för efterkristallisering i kylen. Klar om ett par veckor.

Resultatet blev 12 burkar à 250 gram och 29 burkar à 50 gram. Jag tänkte lite galet när jag beställde småburkarna, så jag har 71 kvar. Dyrt är det med småburkar. De är ju dyrare än innehållet och en 50-gramsburk kostar nästan dubbelt så mycket som en 700-grams!

Ympning och antiklimax

När man slungat och silat honungen är det inte bara att tappa den på burk. På grund av förhållandet mellan glukos och fruktos (huvudbeståndsdelarna i honung) kristalliserar svensk honung, dvs blir fast. För att svensk honung ska vara flytande en längre tid behöver den värmebehandlas, men görs det får den inte kallas honung längre...

För att kristallerna inte ska bli för grova ska honungen röras varje dag tills den blir fast. Eller så gör man som jag nu gjort och ympar med färdig honung. Till min skörd behövdes ynka 15 gram färdig honung som jag rörde ut i lite av den nyslungade honungen, som fick stå i kyl och röras ett par gånger per dag, i några dagar. Sedan rördes blandningen ner i resten av skörden. Jag hade köpt en särskild honungsblandare att sätta på borrmaskinen, men det räckte ju med degkrokarna på elvispen till den här lilla satsen!

Efter ett par dagar i kyl tänkte jag hälla på burkar, som jag just fått på posten. Men de ska ju diskas. Vem vet vilka fingrar som varit i farten. Hur diskar man småburkar man inte får in diskborste i? Filips smarta idé: Med tandborste! Vi hade en oanvänd ska jag tillägga. Sedan vill man ju att burkarna torkar, så att inte vatten hamnar i honungen. Jag stod och väntade. Vad lång tid det tar... Det slutade med att jag gick till sängs och sköt upp tappningen på burk till morgonen. Vilket antiklimax på kvällen!

Felplacerat foder

Ibland blir jag vansinnig på bina. Knäppgökar! Fast det är ju bara från min synvinkel. Det är ju deras instinkter som styr dem, och i det här fallet var det väl positivt att göra som de gjorde ur deras synvinkel, utifrån vad de "visste". Förutom att de fortsätter att gnaga sönder kupan vid flustret, så har båda samhällena byggt stora vildbyggen som de fyllt med bifor. När jag såg att de börjat göra vildbyggen bredvid biforhinken borde jag tagit bort dem på en gång. Idag hade vildbyggena blivit stora och varje samhälle fyllt dem med säkert 1-2 kilo bifor. Återigen står man där vid den öppna kupan och måste improvisera. Jag skrapade bort byggena, lade dem i biforhinken och mosade sönder cellerna, som de små krabaterna arbetat så hårt för att bygga och fylla. Jättekladdigt! Jag hoppas att de tar bort fodret från vildbygget och tar ner till kupan. Fortfarande fanns också bifor i botten på hinkarna kvar att hämta. Det är säkert trångt för fodret nere i ramarna, så det bästa bina kunde göra var ju att ordna med mer plats, därav vildbyggena. Jag vill ju hellre att de väntar med att ta ner fodret till dess att det finns plats, men det är ju svårt för mig att säga till dem... Kommunikationsproblem!

Frigolitknaprande

Senast jag var vid kuporna så gav jag vardera samhälle ytterligare en halv hink bifor. Totalt har varje samhälle fått 24 kilo bifor. Det motsvarar 18 kilo socker, och ska räcka till i vår. Det var bökigt att byta biforhink, eftersom jag ville ösa bifor ner i hinken i kupan, som ju redan hade halm och bin i sig. Först fick jag ösa över halm och bin från hinken ner i en tredje vanlig hink, sedan fylla på hinken till hälften med bifor för att sedan ösa tillbaka halm och bin. Bökigt att göra saker i praktiken som inte nämnts i teorin. Helt plötsligt står man vid kuporna och behöver fundera ut hur man ska genomföra det! Undrar hur många bin som strök med...

Malena (Filips syster) som mina bin bor hos hade tänkt ringa mig, eftersom bina i det starkare samhället blivit så irriterade på att jag begränsat flusteröppningen att de börjat gnaga på frigoliten i kupan. Jag ökade öppningen och hoppas att de nöjer sig med det och slutar med gnagandet. Anledningen till att de fått begränsad öppning är ju att risken att bli bestulen på foder är större vid utfodringen. För att lättare försvara sina förråd så får de ett mindre flyghål. Men om de har kraft nog åt att gnaga sönder sitt hus, så är de väl starka nog att försvara sig!

Slungning

Igår slungade jag för första gången! Jag och Filip åkte till biföreningens slungrum. Med oss hade vi de 10 ramarna med lite honung i. Efter instruktioner från Horst, föreningens ordförande, var vi igång. När vi slungat fyra ramar rann det en tunn stråle ur slungan ner i silarna på hinken. Det tog en lång stund innan det kom nåt i hinken över huvud taget... Det verkade inte så lovande.

Det var svårt att få stabilitet i slungan, som skakade en hel del, och jag hängde på kanten för att få den någorlunda stillastående.

Mot slutet av slungningen steg nivån i hinken snabbare, och när vi lutade hela slungan rann ytterligare honung ner. Hinken var till slut fylld till en tredjedel, och vid vägning visade det sig att skörden blivit 5 kilo! Vattenhalten var 17–18 %. Den ska vara under 20 %, så det var ju bra.

Jag har smakat på honungen flera gånger. Aromatisk och god! I morse hade jag den på frukostfilen. Mums!

Röveri?

Efter skattningen i lördags har jag varit och tittat till samhällena flera gånger. Söndag förmiddag var luftrummet framför det svagare samhället fullt med bin som ville in. Inte bra, eftersom det kan ha varit röveri. Om man spiller honung eller foder i bigården kan röveri uppkomma. Det betyder att starkare samhällen snor mat från svaga samhällen, och visar sig genom okontrollerad in- och utflygning i kupan, vad nu det är... Jag som inte sett röveri tidigare vet ju inte hur det ser ut, så jag ringde Lotta för fjärde gången i helgen. Hon sa att jag skulle minska flusteröppningen ytterligare. Hoppas det hjälper.

Det svagare samhällets drottning gav ifrån sig knorrande ljud när det var sånt liv kring kupan. Märkligt...

När jag på måndagskvällen besökte kuporna hade det större samhället dragit ner en fjärdedel av fodret. Det svagare hade dragit ner hälften av fodret, om det nu inte var röveri och det blivit bestulet på fodret istället... När foderhinkarna är tomma ska jag titta ner bland ramarna och se om de fyllts med foder eller inte.

Honungsskörd och utfodring

Idag skattade jag och utfodrade samhällena. Slunga vill jag göra om en halv vecka, så först kollade jag med Lotta (biodlingskursledaren) att honungen går att lagra i ramarna en tid utan att vattenhalten påverkas alltför mycket. Inga problem.

Filip och jag åkte till samhällena. En sak jag glömt att köpa var halm, som jag tänkte lägga i biforhinkarna som "flytbrygga" för bina att sörpla foder ifrån. Annars kan de drunkna. Filip fick åka och köpa det.

När jag öppnade första samhället ville jag börja med att hitta drottningen och ta henne åt sidan medan jag pulade runt med ramarna. Jag hittade henne rätt snart. Hon fick sitta i ett drottningfångarglas och vänta. Från att ha haft 30 ramar skulle samhället nu ha 10, bina ska trängas ihop inför vintern då antalet är som minst. Fortfarande var det en hel del outbyggda ramar som var lätta att stoppa åt sidan. Sedan fanns det en del honungsramar. Tyvärr var det inte så stor del av deras yta som var täckt av vaxlock. Bina täcker honungen när den är färdigbehandlad och har som lägst vattenhalt. Högst 20 % vatten ska det vara i honungen, annars kan den börja jäsa.

När jag väl fått ner alla bina i nedersta lådan lade jag dit byggplast, ställde dit en biforhink med ytan täckt av halm, vek upp ett hörn på plasten så bina kom åt fodret, satte tomlådor kring hinken och sedan på med taket. Just det, jag satte ju tillbaka drottningen också. Viktigt!

Sedan samma visa för andra samhället. Där hade de börjat käka av en fin honungskaka jag spanade in när jag var hos samhällena i tisdags... Hög tid att ta honungen från dem! När jag skulle sätta tillbaka samhällets drottning ville hon inte gå ner. Hon satt på mitt finger och kommunicerade med sina undersåtar. Rätt vad det var tutade hon några gånger! Först fattade jag inte att det var hon som lät, men hon vibrerade ju i takt. Till slut fick jag ner henne.

Det var rätt mycket yngel i samhällena så jag har svårt att förstå hur de ska få ner allt foder. 16 kilo är det i en hink, och så har jag räknat med en och en halv hink per samhälle. Bara att hoppas att ynglet kryper ut snart så att cellerna blir lediga för fodret...

Puh! Kändes ändå rätt lyckat idag. Jag är ju inte direkt fullfjädrad, men tycker ändå att jag har fått nåt slags handlag med bina. 10 ramar är redo för slungning, de flesta är det bara småskvättar i. Spännande att se hur många (få?) kilo det blir till slut och om vattenhalten duger!

Socker och honung

På senaste träffen i föreningsbigården utfodrade vi samhällena med bifor. Jag minns att jag för några år sedan tänkte på hur dumt det var att ta honungen från bina för att sedan ge dem socker istället... Lite sånt tänk finns väl kvar, men det finns nackdelar med att låta bina behålla sin honung. Hösthonungen har mycket mineraler i sig och gör att bina har svårt att hålla sig under vintern och måste bajsa i kupan. Inte bra. Det går i alla fall inte åt lika mycket socker för vinterfodringen som man kan ta ut honung. Tack vare avel gör bina mer honung än de behöver för att överleva.

Fast när det är nya samhällen som mina, så får jag förstås inte in så mycket honung som jag kommer att ge dem socker. Jag är så nervös för att bina ska hinna äta upp honungen för mig (den är ju min, eller...?) innan jag ska skörda honungen i nästa vecka.

Igår shoppade jag loss på biredskapsbutiken. Bifor (färdig sockerlösning), honungsrörare, mjölksyra för varroabekämpning, vaxmellanväggar för ljusrullning och lite annat köpte jag! Nu är jag redo för honungsskörd och utfodring, och sedan blir det slungning på föreningens slunga!

Hinkraggning

Idag var jag på jakt efter hinkar att ha honung i. De som säljs i biredskapsbutiker blir lätt för stora för mitt lilla kylskåp; när honungen ska kristallisera är det en fördel om man kan ha den svalt, nämligen. Men man ska inte skaffa sig vilken hink som helst, den ska vara gjord för livsmedel.

När jag sökte på nätet hittade jag tipset att be om gamla hinkar (t ex för sirap) på bagerier. Så fick det bli. Jag lyckades få två hinkar, ca 14-liters, på ett butiksbageri! Båda går in i kylen samtidigt och redan en räcker gott och väl för den lilla mängd honung det blir frågan om i år.

Hummelodling nästa?

Nu har jag varit borta från bina i över en vecka. Igår kom jag hem efter att ha semestrat på Kebnekaise fjällstation. Där uppe är det nog för kallt för honungsbin, men en och annan humla fanns bland blåklockorna. Humlor flyger vid lägre temperaturer än bin och tål högre vindhastigheter. Det fanns hur som helst gott om bifavoriten mjölkört/mjölke/rallarros/brudbloss/himmelsgräs (kärt barn har många namn). Jag känner inte igen mjölkört från närområdet, utan första gången jag fick syn på den var på banvallen på väg norrut.

Jag hittade idag Humlasidan som har en interaktiv bestämningsnyckel för humlor. Bra! Jag använde den till att artbestämma humlan i förra inlägget som en mörk jordhumla, Bombus terrestris! Det är en art som, förutom att den så klart finns naturligt, även finns till försäljning för pollinering. (Humlorna gör inte stora lager honung som våra tama honungsbin, utan bidrar med den nyttiga pollineringen.) De samhällen som säljs i Sverige odlas upp i Holland. Jag har blivit nyfiken på det här med odling av humlor och lyckades inte hitta nån vidare information, men har nu fått hem en bok jag beställt: "Befriending Bumble Bees". Som man hör på humlans engelska namn tillhör den bifamiljen, där även honungsbin ingår. Boken verkar vara inriktad på mindre hobbyodling för att hålla liv i hummelpopulationen. Får se om jag börjar med det, och om jag nöjer mig med det...

Igår tittade jag och Filip till bisamhällena. Bina flög för fullt och samlade. En del landade på flustret med stora pollenkorgar, en del med små, och andra med nektar i honungsblåsan. Vi bara satt och mös vid kuporna!

Hurra för regn?

Efter veckor med värmebölja kommer nu regnet till slut. Efterlängtat för växtligheten, och därmed för de växtberoende bina. Frågan är om det hinner med att rädda nån nektargivande blomster. Och om det inte blir för mycket av det goda...

Vi biodlare kan nog stämma in i trädgårdsodlarens bön i "Ett år med min trädgård" av Karel Capek:

"Gode Gud, gör så att det regnar varje dag så där från midnatt till klockan tre på morgonen, men du vet, varmt och sakta så det kan tränga ned och låt det inte regna på de växter som tycker om torrt – önskar du skriver jag upp dem åt dig på ett ark papper – och låt solen skina hela dagen men inte överallt och inte alltför mycket...och låt det en gång i veckan regna gödselvatten och duvgödning. Amen"

Regnar det på dagen så kan inte bina vara ute och flyga, och dessutom sköljs nektarn bort ur blommorna.

Trots den tidigare torkan, och talet om dåligt drag, har mina bin flugit rätt duktigt ändå. Det kanske beror på att villaträdgårdarna runtom haft ägare som varit framme med vattenslangen. Här hemma på balkongen har i alla fall humlor varit i farten och haft nytta av blommor på både chilipepparplantor och lobelior.

Kurragömma med drottningen

Igår var jag inne i samhällena och kollade läget. När jag kom till kuporna hördes några åskknallar, så då blev jag orolig för binas humör. Jag har hört att de är mer stingsliga när det är åska, nämligen. Men det var inga problem med humöret, utan som vanligt. Alltid när jag är inne i kupan är det ju tyvärr så att några bin stryker med av misstag, så bina blir lite surare varefter jag tittar på ram efter ram. Den här gången fungerade rökpusten bra efter att jag fått tips på forumet alternativ.nu att använda äggkartonger. Tyvärr han kartongerna brinna upp innan jag var färdig, men till dess funkade det bra.

Den här gången tyckte jag det var dags för en våning till på den ena kupan. Samhället kanske inte hade fått så trångt än, men nån tid ska de väl få på sig att lägga honung i en skattlåda (så kallas lådan där bina lägger honung). Mellan yngelrum och skattlåda sitter nu spärrgallret som gör att drottningen inte kan komma upp och lägga ägg bland honungen. Säsongen är i stort sett slut. Möjligen att det blir drag på ljung, men många biodlare tar nu i dagarna sin sista skörd för i år... Jag med mina växande småsamhällen ska göra ett försök att skörda i slutet av augusti, i samband med invintringen (det kallas så – bina har tidig vinter!).

När jag kollade igenom mitt svagare samhälle fick jag inte ögonkontakt med drottningen, trots att jag kollat igenom hela samhället. Vad orolig jag blev! Jag fick kolla på varje ram igen, kanske lite onödigt eftersom jag såg att det fanns nylagda ägg. Till slut, när det bara fanns en ram till att kolla på, fick jag syn på henne. Vilken lurig dam! Här har ni en fin bild på ett ägg som Filip tagit. Äggen kläcks tre dagar efter att de läggs, och står rakt upp i början. Det här ägget ligger ner, så det är inte alldeles nylagt.

Bee proud!

Idag var det prideparad i Stockholm. Till och med några bin deltog!

Honungsskörden i landet

I bland annat Dagens Nyheter har man kunnat läsa om att honungsskörden blir bra i år i landet, bortsett från på västkusten och på Gotland. Tydligen är det TT som ringt runt till några biodlarkolleger för att kolla läget. Trevligt att biodlingen uppmärksammas.

På en informationssida skriver DN också att genomsnittskörden per samhälle är 30 kilo, men yrkesbiodlarna får ihop 60 kilo per samhälle. Hur lyckas de skörda så mycket mer? Kanske flyttar de i större utsträckning sina kupor till platser med bra nektardrag, men jag tycker ändå att skillnaden är stor.

Undrar hur det är i mina kupor. Jag hoppas att inte torkan gör att samhällena får det svårt att samla mat. Och så vill man ju kunna få nånting att skörda också, även om det är småsamhällen det handlar om...

Draglöst?

Idag när jag var vid kuporna var nästan hela flusterbrädan hos det starkare samhället täckt av bin som bara stod där. Ut och flyg och skaffa nektar! Ska de sitta och slöa så där...? Horst på biodlarföreningen säger att det beror på att draget är dåligt pga att det är så torrt. Är det ont om vatten blir förmodligen nektarproduktionen det första som läggs ner i blommorna...

När bina har svårt att hitta nektar så blir det tydligen fler dragbin kvar i kupan, och när det är så här varmt så sitter de utanför för att inte kupan ska överhettas. Det ser så lustigt ut, bara! Även om det är en del som sitter och häckar så är det ändå rätt gott om flygande bin, men frågan är hur mycket nektar de har med sig.

När jag var på väg till kuporna såg jag att ängen i närheten hade klippts. Den som haft bra med blommor, som mina bin besökt. Och så har de klippt den just nu när draget är så dåligt. Skärpning!

Tyvärr blev det ingen bild från idag, men här kommer en fin bild på ett vaktbi som Filip tog senast vi var där. Det ser rätt stöddigt ut!

Ofrivillig fäktning

I morse när jag vaknade var mitt vänsteröga helt igenmurat, som om jag fått värsta snytingen. Så är det inte.

Jag och Filip (som är tillbaka i Sverige!) var och hälsade på samhällena i förrgår. Vi fotograferade en del vid flustret, och Filip hade lånat min bioverall för att verkligen komma nära för att ta närbilder på drönare som nu finns i bigården för första gången. Bina kände sig nog lite trängda, för först fick jag ett ministick på lillfingret och lite senare ett stick på baksidan av högerbenet. Här kan ni se gadden som satt kvar i benet.

På kvällen var det träff vid föreningsbigården och jag skulle bara ta en titt vid samhällena med Horst. När jag stod där bakom kuporna, och varken gjorde nåt ingrepp i nån kupa eller hade tagit på skyddskläder, gav sig ett bi på mig. Det satte sig på min t-shirt och började sticka. Jag var snabb att lyfta tyget från kroppen och kunde se hur biet gång på gång stack gadden genom tyget. När det lyfte insåg jag att jag inte längre var säker och jag började röra mig bort därifrån, men efter lite fäktning efter biet lyckades det få in en träff i ansiktet. Det gjorde ju ont, men värre blev det under gårdagen då ansiktet svullnat mer och mer. Och i morse var vänsterögat igensvullet. Jag såg inte klok ut!

Tydligen finns det ett samhälle i föreningsbigården med relativt ilskna bin, så förmodligen var det ett av dem som stack mig. Och jag hoppas att mina stickiga bin gjorde som de gjorde för att vi var påflugna och inte på grund av olämpligt temperament. Så här när nektardraget är dåligt så blir bina i och för sig mer försvarsinriktade, när de har ett honungsförråd och mindre mat i naturen.

Fienden anfaller

Innan jag var inne i kuporna senast hade jag funderat på om jag borde lägga in spärrgaller mellan låda 1 och 2 i varje kupa. Spärrgallret är ett galler som drottningen inte kan passera, eftersom hon är större än arbetsbina. På så vis kan man hålla henne i en viss del av kupan (yngelrummet) och slippa att hon lägger ägg i skattlådornas honungsramar. Jag ringde Lotta för att höra hur jag skulle göra. Gallret skulle enligt Lotta alltid vara mellan låda 2 och 3. Okej då. Jag som inte trodde att yngelrummet skulle bli större än en låda i avläggarna. Men jag hade fel, för när jag kollade i det kraftigare samhället hade det fyllt mer än en ram med yngel i låda 2! Det mesta var redan täckt, så drottningen la alltså ägg i ramen över 9 dygn tidigare, så det tog högst 11 dygn från att bina fått sin andra låda med outbyggda vaxmellanväggar till dess att cellerna var färdiga och drottningen la ägg.

Det var ju fint väder i helgen trots allt! Jag tog igår med mina föräldrar till kuporna för att visa upp dem.

Det kraftigare samhället verkade ha nån slags konferens på flusterbrädan. Så mycket bin har jag inte sett där tidigare (hos mina samhällen). Det verkade vara vaktbin, men varför så många helt plötsligt? Den möjliga förklaringen: En humla verkade vara sugen på honung och ville komma in i kuporna, men den gav snart upp. Sedan kom ytterligare en inkräktare, en stor fet bålgeting! Stor insekt, alltså... Den rörde sig kring flustret och högg sedan ett bi och flög upp i ett träd och mumsade. Elakt! Det var inte enda gången den var där, eller så var det kompanjoner som var där senare.

Det andra samhället rövades också på bin, men de kanske inte hade mobiliserat motsvarande "konferens" med vaktbin än. Det verkade i och för sig vara svårt att försvara sig. Att bina kände sig så ansatta gjorde att de irriterade sig även på oss mänskliga besökare, men inte så farligt.

Hade bina försvarat sig genom att sticka getingen, så hade de inte offrat livet på kuppen. Jag har just fått reda på att bin överlever när de sticker andra insekter, eftersom de har ett sprött pansar som gadden kan dras ut ur. Men när de sticker däggdjur fastnar den hullingförsedda gadden i huden och lossnar från biet som då dör. Det här förklarar ju varför en strid mellan två drottningar kan få en vinnare trots att den vinner genom att sticka konkurrenten. Jag har inte reflekterat över det tidigare.

Lite kvalster, lite pust

Jag hade tänkt spara gårdagens besök i kuporna till i helgen, men så såg väderprognoserna inte så lovande ut så jag gav mig iväg.

På vägen dit såg jag ett bi i en röllika på en äng i närheten av kuporna. Det flög från blomsamling till blomsamling och stoppade snabbt ner sugsnabeln i blomma efter blomma. Biet var alldeles gult på undersidan och jag tänkte först att det var en annorlunda färgteckning mot hur mina bin ser ut, men förstod sedan att det var pollen! Det var säkert ett av mina...

Nu var det dags att ta ut varroainläggen för att se hur stort nedfallet av varroakvalster är i kuporna. Först visste jag inte vad jag skulle leta efter, hur var det nu de såg ut? Efter en titt på nätet så visste jag hur de såg ut, och såna kvalster var det inte mycket av. Inte i någon av kuporna var det mer än ett kvalster per dag. I och för sig är det rätt små samhällen, men det är nog ändå inte så stort kvalstertryck! På bilden kan man jämföra kvalstret uppe till höger med en pollenklump nere till vänster. En pollenklump på ett bi finns att se i inlägget från 5 maj.

Det är svårt att lyckas hålla fart i rökpusten. Den fungerar bra den första minuten, men sedan tar röken slut... Så den får startas om gång på gång, sedan tröttnar jag och kör utan pust. Jag hade en blomspruta för det går också att använda för att bina ska dra sig undan, men det funkar inte lika bra... Det hela gjorde nog så att jag klämde ihjäl fler bin än nödvändigt, så bina blev aggressivare än jag skulle vilja.

Jag blev rätt frustrerad där jag stod och försökte pilla upp ramarna som illbattingarna byggt ihop med vax, medan sura bin surrade omkring mig. Jag har oftast publik när jag gräver runt i kuporna, så är bina arga på mig oroar jag mig för att de oskyddade åskådarna ska råka illa ut. Och det var nära att bli så, för både Gustav och grannen Olle blev ivägjagade...

När jag stod där med en öppen kupa och sura bin omkring mig såg jag att närmsta grannen (med tomt en meter från kuporna) var bara en liten bit bort och tittade till sin växtlighet, så nu hade jag en helt oskyldig att oroa mig för också... Men det var ingen fara. Hon ställde lite frågor om honungsskörd och sa hur hon bra hon tyckte det var att mina bin var där! Kul!

Rulla bivaxljus

När jag skulle fundera ut en present till Gustav så kom jag på att jag kunde ge honom bivaxljus. Jag har inte tänkt så noga på att jag skulle kunna göra såna ljus tidigare, men nu var det dags! Men så hade jag inte veke... Då kunde jag ju ge bort vaxkakor och låta Filips föräldrar ta med veke. Mer behövs inte för att göra ljusen.

Det blev poppis att rulla ljus! Själv rullade jag ett spiralformat ljus, och när jag kom hem gjorde jag flera. Det var så enkelt och blir rätt snyggt! Det passar som present till morfar som fyller år idag. Skvallra inte!

Genast började jag fundera på om man skulle sälja såna här ljus och vad skulle man kunna ta betalt, och så sonderade jag marknaden. Jag är omöjlig, jämt ska jag fantisera kring sånt där! Vem vet, snart finns det väl en prislista här på bloggen...

Svårfluget med pollen

Det blev en tur till kuporna igår. Och idag, eftersom det var kalas för Gustav. Jag rotade inte runt i dem, utan satt utanför och glodde på flustret. Nu var det full rulle ut och in i båda kuporna. Jag hade med mig boken "Vid flustret" där man kan läsa om vad flusterobservationerna säger om tillståndet i kupan. Den slutledning man kunde dra var att allt var väl!

Ett till två vaktbin satt på vardera fluster och kontrollerade att de inflygande bina inte var fiender. Ofta brydde de sig inte om de inkommande bina, men ibland gjorde de utfall, men det kom inga inkräktare så länge jag satt där.

Det är så lustigt att se hur en del bin snubblar ner på flustret, kommer på rätt köl och trippar in i kupan. En del missar flusterbrädan och får göra ett nytt försök, eller krockar med mig. Oftast är det pollenbin som klumpar till det så. Är de extra tungt lastade eller är det nybörjarna inom flygbranschen som hämtar pollen?

Jag lyfte på taken, men lät innertaken i form av byggplast ligga kvar, för att kolla hur vaxbygget går. Det kan väl inte störa? Det skulle ju kunna vara ett sätt att kolla läget utan att bina tar stryk. Hoppas det inte räknas, så kan jag göra det så ofta jag vill!

Det här var första gången jag sett mina bin ute i fält! Det fanns minst ett bi i gräsmattan som slurpade nektar ur vitklöverblommor.

Avhållsamhet inte ointresse

Nu har jag inte varit och tittat till mina kupor på en hel vecka. Visst har jag fått rapporter från värdfamiljen, men att inte åka dit själv... Har jag tappat intresset?

Man skulle kunna säga att det är i förebyggande syfte som jag inte varit hos kuporna. Jag vill undvika att tappa intresset. Tidigare när jag haft ett intresse har det gått över alltför snabbt. Segelflygningen och fårföreningen är två exempel. I och för sig var det ett tag sedan de där relativt kortvariga intressena så jag kanske har ändrat mig. Men jag har ändå lite ångest för att det skulle bli likadant med biodlingen. Inte för att jag sett tecken på fara för biodlingen än, men man vet aldrig. Risken finns att jag kör slut på hobbyn, särskilt när jag periodvis läst mycket om bin, varit på möten, målat kupor, osv.

En annan anledning till att kupbesöken dröjer är att det sägs att "det första samhället tittar man ihjäl". Som nybörjare är man ju så nyfiken att man lätt hälsar på i kupan för ofta och helt enkelt stör bina så mycket att de inte hinner med så mycket mer än att städa upp efter biodlaren...

Eller? Kanske är det bara så att jag inte haft så mycket tid senaste veckan. Det har varit mycket på jobbet så här innan semestern och så har det varit bio, kalas och annat som hållit en sysselsatt. Ja, just det ja, nu är det ju semester och ingenting inplanerat. Hur ska det gå? Kommer jag inte ha ihjäl både intresse och samhällen med all min lediga tid? Men att bara sitta vid flustret och mysa kan väl inte vara skadligt? Och solen som skiner och jag som vill ut och cykla. Kanske blir det en tur till kuporna ändå...

Drottningen antagen!

I helgen var jag och visade mina samhällen för min syster. Hon fotade glatt mig i min "rymddräkt". Folk brukar se rätt roade ut första gången de ser mig i den...

Lite saker att kolla upp hade jag:

• Är drottningen antagen i lilla samhället?
• Har hon börjat lägga ägg?
• Ska jag utöka lilla samhället?

Svaren blev "ja", "ja" och "ja"! Drottningen traskade runt på en yngelram och i cellerna fanns det nylagda ägg. Jag var lite osäker på om jag skulle ge samhället en låda till, men det fick bli så. Nu har de det inte trångt i alla fall.

I den kupa jag redan byggt ut hade vaxbygget kommit en bit. Det nygjorda vaxet såg rätt blekt ut jämfört med de vaxmellanväggar bina byggde ut. Varför? Det är ju inte direkt solblekt. I båda kuporna fanns en eller två fullproppade honungsramar, tillräckligt täckta för att kunna skördas! Men det är inte läge att ta honungen från bina när de inte har mer än så. De måste ju ha en buffert utifall draget (tillgången på nektar) skulle minska. Lite honung hängde faktiskt med när jag skulle ta bort vildbygge (vaxbygge utanför ramarna)!

Jag la in varroainlägg, ett i botten på varje kupa. Nästa gång kan jag se hur mycket varroakvalster som trillat ner från samhällena och på så sätt se om jag behöver hjälpa bina i kampen mot de illsinta smådjuren!

Skörd

Nej, inte från mina egna kupor... I förrgår var jag i föreningsbigården och hjälpte till med att skatta några kupor, dvs ta honung från dem. Jag, Turid och Horst gick från kupa till kupa och tog de ramar som var mogna. En tumregel är att 2/3 av vaxkakan har honung täckt med vaxlock (färdigbehandlad av bina) för att honungens vattenhalt inte ska vara för hög. Risken vid vattenhalt högre än 20 % är att honungen jäser.

När vi var klara med skattningen och redo för slungning hade vi ca 5 lådor fulla (dvs 50 ramar, vilket skulle kunna ge 100 kilo honung). Då visade det sig att slungan saknade ett kullager. Slungningen sköts därför upp till idag, men då kunde inte jag vara med... Det får bli en annan gång.

Bin gillar inte wok

Idag var jag och hälsade på bina. De flög fortfarande vid klockan 20. Jag tycker att lilla kupans flygtrafik ökat sen sist, men det större samhället är klart livligare. Vid flustren satt bin och fläktade med vingarna för att reglera kuptemperaturen.

Eftersom det kommer vara varmt väder framöver och bina redan fläktar, så tänkte jag att jag skulle ge kuporna större flusteröppning. Hittills har jag haft en flusterbegränsare, mest för att samhällena ska kunna försvara sig mot inkräktare från andra kupor. Först tog jag bort begränsaren från ena kupan och det gick bra, så här utan skyddkläder.

Sen gav jag mig på andra kupan, och det verkade gå bra där med. Men så satt det ett bi på flusterbegränsaren och jag försökte få det att gå ner på flusterbrädan, men biet ville inte. Så jag försökte blåsa bort biet. Det skulle jag inte gjort! När jag blåste gick min andedräkt rätt in i kupan. Inte populärt. De började flyga runt flustret och mot mig, så jag tog några raska kliv därifrån. Sedan blev jag lite väl morsk och skulle fota det "puder" som låg på det nyöppnade flustret. Då blev jag attackerad igen och stucken i tummen...

Det här var första riktiga sticket sedan jag började med biintresset, de tidigare mer halvhjärtade sticken var bara blaha! Tyvärr hade jag inte fattning nog att fota gadden som låg kvar på handen... Nu har jag tagit mig hem och haft nytta av salubrin, som jag köpte i helgen.

Tips: Ät inte wok innan du blåser på bin!

Första utökningen

Igår var jag och utökade det större av mina två samhällen. Det är samhället som redan hade drottning när jag fick det som hade det trångt i kupan. Därför fick det en till låda, som hade ramar med vaxmellanväggar. Utifrån mellanväggarna kan bina bygga ut sina celler. Har man möjlighet har man en större del utbyggda ramar när man utökar, men det har ju inte jag möjlighet till så här i början.

Den här gången såg jag till att kolla om äggläggningen är som den ska i det större samhället. Det såg bra ut. Det fanns gott om nylagda ägg! När jag kollade upp det så såg jag en hängbro av bin i nere i kupan. Vildbygge på gång!?

Tyvärr är det inte så mycket trafik vid det mindre samhället. Kanske är den avläggaren så ny att det inte är så mycket dragbin än (arbetsbina som är utanför kupan och hämtar mat). Det är ju så att när avläggaren gjorts genom att flytta ramar och bin till en ny kupa, så flyger dragbina tillbaka till kupan de var i tidigare. Det är ju den kupan de lärt sig känna igen som sin egen. Så snart andra arbetsbin växlar arbetsuppgifter för att bli dragbin lär de sig känna igen kupan och så börjar flygaktiviteten igen. Förmodligen är det så att mitt lilla samhälle inte fått så många nya dragbin medan det större samhället har kommit längre i utvecklingen, eftersom det fått mer tid på sig. Det större samhället hade härligt mycket aktivitet vid flustret. Jag satt säkert en timme vid kupan och stirrade på alla bin!

Observera att smällandet på filmen är basketspel!