torsdag 29 maj 2008

Första bisticken

Det känns som om det var jättelänge sedan jag skrev förra inlägget, för det har hänt massor på bifronten! Förra veckan köpte jag kupmaterial, redskap och bioverall. Jag satsade på att skaffa så många lådor till kuporna att jag klarar mig även nästa år när samhällena växt till sig. Bikuporna av den här typen består av staplade lådor. Varefter samhället växer under året sätter man på en låda till, och varefter man skördar honungen tar man bort lådor.

Sedan var det dags att måla kuporna. Filip kom med förslaget att låta dem bli röda med vita knutar. Bra idé! Det var mer jobb med att måla än vad jag trott. Över huvud taget är det mer förberedelser än vad jag trott inför att bina kommer. Filip har varit rätt drivande. Kul att han är så intresserad!

Filip och jag målar kupor

Bara en strykning till...


Igår var jag på föreningsträffen i bigården och var med när föreningens kupor skulle gås igenom efter viseceller, dvs drottningceller. Ser man att en ny drottning håller på att födas upp vet man att svärmning är på gång, och det vill man inte eftersom man i så fall blir av med massa bin... I en kupa hade bina byggt flera viseceller, så det samhället delades, dvs det gjordes en avläggare. Den gamla drottningen flyttades över med en del yngel, mat och arbetsbin till en ny kupa. På så vis finns ingen drottning i det gamla samhället som kan dra iväg med en svärm. I ursprungliga samhället blev alla viseceller kvar, så det får en ny drottning. Den som kryper ut ur cellen först blir härskare, de andra dödas.

Det var premiär för min nyinköpta overall och bihandskar. Utan att jag märkte det blev jag stucken på i alla fall två ställen... Kanske berodde det på att overallens ben inte slöt tätt nere vid foten. Jag hittade två bin som traskade kring på ankeln innanför overallen, men just de verkade vara snälla för där fanns inget bistick. De stick som jag ändå fick hade inte kvar gadden i sig, så det var förmodligen bin som bara precis lyckats sticka igenom kläderna. Aja, jag ska nog använda rökpust för det gjorde vi inte när jag blev stucken. Då blir de nog snällare!

onsdag 21 maj 2008

Drönaryngel och getingdödande

Ikväll var vi åter på kupbesök i kursen! Bara att hoppa i låneoverallen. Tyvärr hittade min grupp ingen drottning i kupan vi öppnade, trots att vi tittade igenom hela yngelrummet (där drottningen går runt och lägger ägg). Däremot var det dags att skära ut vaxet ur drönarramen. Drönaryngel drar åt sig varroakvalster och genom att bina föredrar att bygga drönarceller när de har en helt tom ram att bygga ut kan varroan samlas där (annars har man vaxmellanväggar som bina utgår sitt byggade från). När vi tar bort drönarcellerna tar vi också bort en massa kvalster ur samhället!

Drönaryngel

Så här kan det se ut vid flustret!

Biskock vid fluster

En annan grupp hittade drottningen, märkt med en vit färgklick. Hela tiden var hon uppvaktad av arbetsbin. Hon behöver ju bli matad, men arbetsbina "smakar" också på drottningen för att sedan kunna sprida hennes doft i hela samhället. Lotta berättade att drottningen av misstag kan dö av överhettning om bina klumpar ihop henne helt... På samma sätt kan bina försvara samhället mot en geting som tagit sig in. De värmer helt enkelt ihjäl den!

Drottningen är biet med en vit prick på sig

torsdag 15 maj 2008

Inne i bikupan

Nu var det ett tag jag skrev ett inlägg till bloggen, men det betyder inte att det varit händelselöst på bifronten. Tvärtom! Jag tänker biodling dygnet runt. Intressant hur man spanar in vartenda blommande träd och maskros, och tänker på dem som biföda! När jag ser en blommande växt jag inte känner till vill jag veta vad det är för nåt så jag kan kolla upp hur attraktiv den är för bina.

I helgen var jag och Filip återigen vid demonstrationskupan och kunde bland annat se hur mängden nektar och täckt yngel ökat. Fortfarande höll sig drottningen undan. Men så får jag senare veta att det inte finns nån drottning i samhället! Det fanns tydligen tidigare både en gammal och en ny drottning, så Lotta hade ihjäl den gamla. (Det ska nämligen bara vara en drottning, den ena dödar normalt bina eller så svärmar den med halva samhället, och det vill man inte.) Bara det att även den nya förolyckats på nåt vis. Så nu är det viselöst (vise = drottning) och det håller på att föda upp en ny. Så kan det gå...

Observera hur binas små fötter nött bort färgen vid flustret

Igår (onsdag) var det en stor dag. I ett halvår har jag väntat på den. Det var första praktiska tillfället i biodlingskursen! Tidigare har det bara varit teorilektioner, den senaste för ett halvår sedan. Men nu drog vi på oss var sin overall och slöja, och tog kupkniven i handen för att ge oss in i bisamhällena i föreningsbigården. Häftigt, men samtidigt har jag nog sett för mycket film och bilder för att få en riktig första-gången-upplevelse... Vi letade upp drönarram, övriga yngelramar, foderramar och till slut den så viktiga drottningen! Det var rätt odramatiskt, men vi var lite klumpiga så bina surrade surt. Men de var riktigt snälla! Såna fina bin vill jag ha!

Inte bara lyfte vi ramar och använde rökpust. Jag och en kursare räddade undan några bin som fallit ner på marken genom att lyfta dem i vingarna. När jag hört att man ska tänka på att "så länge man lyfter arbetsbiet i båda vingarna så kan det inte stickas" har jag bara skrattat. Jag? Lyfta bin, ett och ett? Men nu har jag gjort det. Synd bara att jag glömt kameran så det inte kunde förevigas...

måndag 5 maj 2008

Närkontakt!

Jag bor i lägenhet, vilket kan vara ett aber när man vill ha bin. Det är klart man kan ställa bikupor på en allmänning eller vid koloniträdgårdar, men jag som är så orolig av mig skulle helst vilja ha dem på egen mark. Nu finns det ju bikupor placerade på hustak, men skulle jag ha dem på balkongen skulle nog inte grannarna tycka det var en hit. Särskilt som balkongerna mest verkar utnyttjas som rökruta, vilket skulle kunna reta upp bina (det retar i alla fall upp mig).

Det finns några trädgårdar att välja bland inom släkten där man skulle kunna placera kuporna. Alla är positiva till att få ha bin på tomten! T ex är Filips systersöner är heltända på att få bikupor på tomten i Hässelby, så det har gjort att kuporna kommer att hamna hos dem. Dessutom är det ju närmsta trädgården...

Igår var jag, Filip och hans systers familj till en demostrationskupa Lotta har i Kyrkhamn. Där kan man se binas arbete i kupan genom plexiglas. Jag har tidigare varit vid den kupan, men inte när det varit full aktivitet även utanför kupan. Nu var det en fin solig dag med trafik till och från flustret med pollen- och nektarleveranser.

Vi iakttar binas arbete i demostrationskupan

Ännu mer verksamhet var det kring en fullstor bikupa (10 gånger utrymmet i demostrationskupan) i närheten. Mycket trafik vid flustret. Det man fått höra om att bina inte gör så mycket väsen av sig när man kommer ett par meter från flustret stämde bra. De steg snabbt i höjd och "späddes ut" i luften.

Jag vid en fullstor bikupa

Det här var första gången sedan kursens början som jag i verkliga livet haft flygande bin kring mig. Det var häftigt att se hur bina satt i maskrosorna och packade pollenkorgarna på bakbenen fulla av det orange pollenet. Jag blev alldeles lyrisk! Dessutom var systersönerna intresserade, iakttog och ställde frågor om bina. Toppen!

Bi med fyllda pollenkorgar på bakbenen sitter i mitt hår