Första utökningen

Igår var jag och utökade det större av mina två samhällen. Det är samhället som redan hade drottning när jag fick det som hade det trångt i kupan. Därför fick det en till låda, som hade ramar med vaxmellanväggar. Utifrån mellanväggarna kan bina bygga ut sina celler. Har man möjlighet har man en större del utbyggda ramar när man utökar, men det har ju inte jag möjlighet till så här i början.

Den här gången såg jag till att kolla om äggläggningen är som den ska i det större samhället. Det såg bra ut. Det fanns gott om nylagda ägg! När jag kollade upp det så såg jag en hängbro av bin i nere i kupan. Vildbygge på gång!?

Tyvärr är det inte så mycket trafik vid det mindre samhället. Kanske är den avläggaren så ny att det inte är så mycket dragbin än (arbetsbina som är utanför kupan och hämtar mat). Det är ju så att när avläggaren gjorts genom att flytta ramar och bin till en ny kupa, så flyger dragbina tillbaka till kupan de var i tidigare. Det är ju den kupan de lärt sig känna igen som sin egen. Så snart andra arbetsbin växlar arbetsuppgifter för att bli dragbin lär de sig känna igen kupan och så börjar flygaktiviteten igen. Förmodligen är det så att mitt lilla samhälle inte fått så många nya dragbin medan det större samhället har kommit längre i utvecklingen, eftersom det fått mer tid på sig. Det större samhället hade härligt mycket aktivitet vid flustret. Jag satt säkert en timme vid kupan och stirrade på alla bin!

Observera att smällandet på filmen är basketspel!

Inflyttningsfest!

Hela dagen har jag väntat på att få åka och hämta mina bin. Under eftermiddagsmötet på jobbet glodde jag titt som tätt på klockan. Snart dags, snart... Sedan hem, hämta utrustning, hämta bil och åka med Filip ut till Kyrkhamn och mina två avläggare.

Båda avläggarna var i stort sett klara, så jag kunde få med mig båda redan idag, inte bara ena som jag skrev i förra inlägget. Ena avläggaren hade redan en äggläggande drottning och till den andra skulle jag få med en drottning vid sidan av. Den drottningen satt med ett hov av följebin i en så kallad utätningsbur, som har en utgång som är igensatt med foderdeg. När buren sätts in i kupan så börjar bina där succesivt äta sig in och följebina i buren äter sig ut. Under tiden vänjer sig kupans bin vid drottningens doft till dess hon kommer ut. Annars biter de ihjäl inkräktare...

Hur som helst snackade vi med Lotta och Preben om hur vi skulle gå till väga så här i början med ditt och datt. Och så pratade Filip om sina planer på att bygga in teknik i kupan för att väga den och registrera in- och utflygningar och annat. Tyvärr åker han till Taiwan i en månad, men sedan så blir kuporna välbevakade!

Vi ställde in kuporna i bilen och körde till min bigård. När vi kom dit lade vi en grund för bibänken att stå på, lite stenar och träbitar. Sedan på med kuporna. Och jag tog på bioverallen. Dags för öppning av flustren. Gustav, yngst i värdfamiljen, hjälpte mig att öppna kuporna. Efter några sekunder kom första biet ut och såg sig vilset omkring.

Dags för att "gå in i" samhällena. Först och främst skulle jag sätta till buren med drottningen i det drottninglösa samhället. Det andra öppnade jag på kul och gick igenom ram för ram. Där fanns en del honung och gott om täckt yngel. Jag glömde leta efter nylagda ägg, men det får jag göra nästa gång. Man vill ju veta att allt står rätt till! Jag hittade hur som helst drottningen där hon traskade runt på en ram, så helt galet är det inte. Overallen var onödig att ha på sig och jag hade inte behövt använda rökpusten ens. Bina var så snälla!

Det hela firades med en härlig glass-, maräng- och jordgubbstårta som värdinnan ordnat. Supergott!

Jag blir med bin på torsdag

På torsdag ska jag hämta mitt ena bisamhälle. Det är elva månader sedan jag läste artikeln som sådde fröet till biodlingsintresset. Äntligen är det dags! Det andra samhället är nästan klart, men innehåller en oparad drottning. När hon parat sig och man kan se att hon kommit igång med äggläggningen kan jag hämta det samhället med.

I söndags tittade jag och Filip på bina i demonstrationskupan. Fortfarande har vi inte hittat drottningen. Hon verkar hålla sig undan. Hon borde vara där, eftersom det finns yngel i kupan. I och för sig är det inte färskt yngel så hon kanske trillat av pinn för ett par veckor sedan. På bilden ser man hur ett färdigutvecklat arbetsbi håller på att gnaga sig ur sin cell (till vänster). Biet mitt på bilden fläktar med vingarna för att reglera temperaturen och biet till höger vet jag inte vad det gör. Antingen har det nyss krupit ut ur cellen och städar den, eller så fyller den på eller tömmer cellen på honung.

Avläggare på gång

Nu har jag placerat ut två kupor hos Lotta som jag kommer bli med bin i nästa vecka. Är de inte gulliga?! Intill de fullstora samhällena hon har i Kyrkhamn finns nu ett gäng avläggare (avknoppade små samhällen). Snart får de drottningar från de parningskupor som också finns i bigården och blir redo för flytt till mina kupor.

När jag skulle ordna med nåt att täppa till flustret med var jag på väg att klyva ett finger med sågen. Som tur var drabbades bara fingerspets och nagel, men ---- vad ont det gör!

Färdigmålat

Äntligen klar med kupmålningen! I tisdags och idag har kuporna fått sitt andra lager röd färg. De är såå fina. Nu är det kulmen för den otåliga väntan på bina. Snart är det dags att hämta de små liven. Jag är redo!

Fick just höra att en bekant till Filips systers familj har tagit paus i sitt biodlande och är villig att göra sig av med biodlingsutrustning, bland annat en slunga. Hmm, det är nästan att man blir intresserad. Men var ska jag ställa en sån? Blir det bostadsrättsombildning kan vi kanske göra om gästtoaletten till slungrum. Lite trångt kanske...

Bin i Verkligheten

I lördags var jag och Filip på en aktivitetsdag som anordnades av en leverantör till Filips arbetsgivare. Vi fick kasta yxa, köra fyrhjuling och bygga lådbil. Helroligt! Med på aktivitetsdagen hängde en reporter, Måns från programmet Verkligheten i P3 som dyker ner i olika situationer i verkligheten. Måns ville göra lite djupintervjuer med vissa personer och frågade mig och Filip, från början för att han blivit nyfiken på mitt biodlingsintresse. Vi ställde upp eftersom han var så förtroendeingivande och det är klart man blev lite smickrad. Reportaget får förmodligen en vinkling mot tankar kring att skaffa barn, men intervjuerna hölls i Kyrkhamn där vi kollade in Lottas bikupor. Vi lärde oss att bina är vårt substitut för barn! Programmet sändes söndag 8/6 klockan 20-22.

När Filip blev intervjuad fotograferade jag en massa bin. I strandkanten satt bin och sög vatten ur den våta sanden. De samlar ju inte bara nektar och pollen, utan behöver precis som oss människor även vatten för att leva. Det blommande hallonsnåret intill vimlade av bin. Det var en härligt solig, och speciell, sommarkväll!