Frigolitknaprande

Senast jag var vid kuporna så gav jag vardera samhälle ytterligare en halv hink bifor. Totalt har varje samhälle fått 24 kilo bifor. Det motsvarar 18 kilo socker, och ska räcka till i vår. Det var bökigt att byta biforhink, eftersom jag ville ösa bifor ner i hinken i kupan, som ju redan hade halm och bin i sig. Först fick jag ösa över halm och bin från hinken ner i en tredje vanlig hink, sedan fylla på hinken till hälften med bifor för att sedan ösa tillbaka halm och bin. Bökigt att göra saker i praktiken som inte nämnts i teorin. Helt plötsligt står man vid kuporna och behöver fundera ut hur man ska genomföra det! Undrar hur många bin som strök med...

Malena (Filips syster) som mina bin bor hos hade tänkt ringa mig, eftersom bina i det starkare samhället blivit så irriterade på att jag begränsat flusteröppningen att de börjat gnaga på frigoliten i kupan. Jag ökade öppningen och hoppas att de nöjer sig med det och slutar med gnagandet. Anledningen till att de fått begränsad öppning är ju att risken att bli bestulen på foder är större vid utfodringen. För att lättare försvara sina förråd så får de ett mindre flyghål. Men om de har kraft nog åt att gnaga sönder sitt hus, så är de väl starka nog att försvara sig!

Slungning

Igår slungade jag för första gången! Jag och Filip åkte till biföreningens slungrum. Med oss hade vi de 10 ramarna med lite honung i. Efter instruktioner från Horst, föreningens ordförande, var vi igång. När vi slungat fyra ramar rann det en tunn stråle ur slungan ner i silarna på hinken. Det tog en lång stund innan det kom nåt i hinken över huvud taget... Det verkade inte så lovande.

Det var svårt att få stabilitet i slungan, som skakade en hel del, och jag hängde på kanten för att få den någorlunda stillastående.

Mot slutet av slungningen steg nivån i hinken snabbare, och när vi lutade hela slungan rann ytterligare honung ner. Hinken var till slut fylld till en tredjedel, och vid vägning visade det sig att skörden blivit 5 kilo! Vattenhalten var 17–18 %. Den ska vara under 20 %, så det var ju bra.

Jag har smakat på honungen flera gånger. Aromatisk och god! I morse hade jag den på frukostfilen. Mums!

Röveri?

Efter skattningen i lördags har jag varit och tittat till samhällena flera gånger. Söndag förmiddag var luftrummet framför det svagare samhället fullt med bin som ville in. Inte bra, eftersom det kan ha varit röveri. Om man spiller honung eller foder i bigården kan röveri uppkomma. Det betyder att starkare samhällen snor mat från svaga samhällen, och visar sig genom okontrollerad in- och utflygning i kupan, vad nu det är... Jag som inte sett röveri tidigare vet ju inte hur det ser ut, så jag ringde Lotta för fjärde gången i helgen. Hon sa att jag skulle minska flusteröppningen ytterligare. Hoppas det hjälper.

Det svagare samhällets drottning gav ifrån sig knorrande ljud när det var sånt liv kring kupan. Märkligt...

När jag på måndagskvällen besökte kuporna hade det större samhället dragit ner en fjärdedel av fodret. Det svagare hade dragit ner hälften av fodret, om det nu inte var röveri och det blivit bestulet på fodret istället... När foderhinkarna är tomma ska jag titta ner bland ramarna och se om de fyllts med foder eller inte.

Honungsskörd och utfodring

Idag skattade jag och utfodrade samhällena. Slunga vill jag göra om en halv vecka, så först kollade jag med Lotta (biodlingskursledaren) att honungen går att lagra i ramarna en tid utan att vattenhalten påverkas alltför mycket. Inga problem.

Filip och jag åkte till samhällena. En sak jag glömt att köpa var halm, som jag tänkte lägga i biforhinkarna som "flytbrygga" för bina att sörpla foder ifrån. Annars kan de drunkna. Filip fick åka och köpa det.

När jag öppnade första samhället ville jag börja med att hitta drottningen och ta henne åt sidan medan jag pulade runt med ramarna. Jag hittade henne rätt snart. Hon fick sitta i ett drottningfångarglas och vänta. Från att ha haft 30 ramar skulle samhället nu ha 10, bina ska trängas ihop inför vintern då antalet är som minst. Fortfarande var det en hel del outbyggda ramar som var lätta att stoppa åt sidan. Sedan fanns det en del honungsramar. Tyvärr var det inte så stor del av deras yta som var täckt av vaxlock. Bina täcker honungen när den är färdigbehandlad och har som lägst vattenhalt. Högst 20 % vatten ska det vara i honungen, annars kan den börja jäsa.

När jag väl fått ner alla bina i nedersta lådan lade jag dit byggplast, ställde dit en biforhink med ytan täckt av halm, vek upp ett hörn på plasten så bina kom åt fodret, satte tomlådor kring hinken och sedan på med taket. Just det, jag satte ju tillbaka drottningen också. Viktigt!

Sedan samma visa för andra samhället. Där hade de börjat käka av en fin honungskaka jag spanade in när jag var hos samhällena i tisdags... Hög tid att ta honungen från dem! När jag skulle sätta tillbaka samhällets drottning ville hon inte gå ner. Hon satt på mitt finger och kommunicerade med sina undersåtar. Rätt vad det var tutade hon några gånger! Först fattade jag inte att det var hon som lät, men hon vibrerade ju i takt. Till slut fick jag ner henne.

Det var rätt mycket yngel i samhällena så jag har svårt att förstå hur de ska få ner allt foder. 16 kilo är det i en hink, och så har jag räknat med en och en halv hink per samhälle. Bara att hoppas att ynglet kryper ut snart så att cellerna blir lediga för fodret...

Puh! Kändes ändå rätt lyckat idag. Jag är ju inte direkt fullfjädrad, men tycker ändå att jag har fått nåt slags handlag med bina. 10 ramar är redo för slungning, de flesta är det bara småskvättar i. Spännande att se hur många (få?) kilo det blir till slut och om vattenhalten duger!

Socker och honung

På senaste träffen i föreningsbigården utfodrade vi samhällena med bifor. Jag minns att jag för några år sedan tänkte på hur dumt det var att ta honungen från bina för att sedan ge dem socker istället... Lite sånt tänk finns väl kvar, men det finns nackdelar med att låta bina behålla sin honung. Hösthonungen har mycket mineraler i sig och gör att bina har svårt att hålla sig under vintern och måste bajsa i kupan. Inte bra. Det går i alla fall inte åt lika mycket socker för vinterfodringen som man kan ta ut honung. Tack vare avel gör bina mer honung än de behöver för att överleva.

Fast när det är nya samhällen som mina, så får jag förstås inte in så mycket honung som jag kommer att ge dem socker. Jag är så nervös för att bina ska hinna äta upp honungen för mig (den är ju min, eller...?) innan jag ska skörda honungen i nästa vecka.

Igår shoppade jag loss på biredskapsbutiken. Bifor (färdig sockerlösning), honungsrörare, mjölksyra för varroabekämpning, vaxmellanväggar för ljusrullning och lite annat köpte jag! Nu är jag redo för honungsskörd och utfodring, och sedan blir det slungning på föreningens slunga!

Hinkraggning

Idag var jag på jakt efter hinkar att ha honung i. De som säljs i biredskapsbutiker blir lätt för stora för mitt lilla kylskåp; när honungen ska kristallisera är det en fördel om man kan ha den svalt, nämligen. Men man ska inte skaffa sig vilken hink som helst, den ska vara gjord för livsmedel.

När jag sökte på nätet hittade jag tipset att be om gamla hinkar (t ex för sirap) på bagerier. Så fick det bli. Jag lyckades få två hinkar, ca 14-liters, på ett butiksbageri! Båda går in i kylen samtidigt och redan en räcker gott och väl för den lilla mängd honung det blir frågan om i år.

Hummelodling nästa?

Nu har jag varit borta från bina i över en vecka. Igår kom jag hem efter att ha semestrat på Kebnekaise fjällstation. Där uppe är det nog för kallt för honungsbin, men en och annan humla fanns bland blåklockorna. Humlor flyger vid lägre temperaturer än bin och tål högre vindhastigheter. Det fanns hur som helst gott om bifavoriten mjölkört/mjölke/rallarros/brudbloss/himmelsgräs (kärt barn har många namn). Jag känner inte igen mjölkört från närområdet, utan första gången jag fick syn på den var på banvallen på väg norrut.

Jag hittade idag Humlasidan som har en interaktiv bestämningsnyckel för humlor. Bra! Jag använde den till att artbestämma humlan i förra inlägget som en mörk jordhumla, Bombus terrestris! Det är en art som, förutom att den så klart finns naturligt, även finns till försäljning för pollinering. (Humlorna gör inte stora lager honung som våra tama honungsbin, utan bidrar med den nyttiga pollineringen.) De samhällen som säljs i Sverige odlas upp i Holland. Jag har blivit nyfiken på det här med odling av humlor och lyckades inte hitta nån vidare information, men har nu fått hem en bok jag beställt: "Befriending Bumble Bees". Som man hör på humlans engelska namn tillhör den bifamiljen, där även honungsbin ingår. Boken verkar vara inriktad på mindre hobbyodling för att hålla liv i hummelpopulationen. Får se om jag börjar med det, och om jag nöjer mig med det...

Igår tittade jag och Filip till bisamhällena. Bina flög för fullt och samlade. En del landade på flustret med stora pollenkorgar, en del med små, och andra med nektar i honungsblåsan. Vi bara satt och mös vid kuporna!

Hurra för regn?

Efter veckor med värmebölja kommer nu regnet till slut. Efterlängtat för växtligheten, och därmed för de växtberoende bina. Frågan är om det hinner med att rädda nån nektargivande blomster. Och om det inte blir för mycket av det goda...

Vi biodlare kan nog stämma in i trädgårdsodlarens bön i "Ett år med min trädgård" av Karel Capek:

"Gode Gud, gör så att det regnar varje dag så där från midnatt till klockan tre på morgonen, men du vet, varmt och sakta så det kan tränga ned och låt det inte regna på de växter som tycker om torrt – önskar du skriver jag upp dem åt dig på ett ark papper – och låt solen skina hela dagen men inte överallt och inte alltför mycket...och låt det en gång i veckan regna gödselvatten och duvgödning. Amen"

Regnar det på dagen så kan inte bina vara ute och flyga, och dessutom sköljs nektarn bort ur blommorna.

Trots den tidigare torkan, och talet om dåligt drag, har mina bin flugit rätt duktigt ändå. Det kanske beror på att villaträdgårdarna runtom haft ägare som varit framme med vattenslangen. Här hemma på balkongen har i alla fall humlor varit i farten och haft nytta av blommor på både chilipepparplantor och lobelior.

Kurragömma med drottningen

Igår var jag inne i samhällena och kollade läget. När jag kom till kuporna hördes några åskknallar, så då blev jag orolig för binas humör. Jag har hört att de är mer stingsliga när det är åska, nämligen. Men det var inga problem med humöret, utan som vanligt. Alltid när jag är inne i kupan är det ju tyvärr så att några bin stryker med av misstag, så bina blir lite surare varefter jag tittar på ram efter ram. Den här gången fungerade rökpusten bra efter att jag fått tips på forumet alternativ.nu att använda äggkartonger. Tyvärr han kartongerna brinna upp innan jag var färdig, men till dess funkade det bra.

Den här gången tyckte jag det var dags för en våning till på den ena kupan. Samhället kanske inte hade fått så trångt än, men nån tid ska de väl få på sig att lägga honung i en skattlåda (så kallas lådan där bina lägger honung). Mellan yngelrum och skattlåda sitter nu spärrgallret som gör att drottningen inte kan komma upp och lägga ägg bland honungen. Säsongen är i stort sett slut. Möjligen att det blir drag på ljung, men många biodlare tar nu i dagarna sin sista skörd för i år... Jag med mina växande småsamhällen ska göra ett försök att skörda i slutet av augusti, i samband med invintringen (det kallas så – bina har tidig vinter!).

När jag kollade igenom mitt svagare samhälle fick jag inte ögonkontakt med drottningen, trots att jag kollat igenom hela samhället. Vad orolig jag blev! Jag fick kolla på varje ram igen, kanske lite onödigt eftersom jag såg att det fanns nylagda ägg. Till slut, när det bara fanns en ram till att kolla på, fick jag syn på henne. Vilken lurig dam! Här har ni en fin bild på ett ägg som Filip tagit. Äggen kläcks tre dagar efter att de läggs, och står rakt upp i början. Det här ägget ligger ner, så det är inte alldeles nylagt.

Bee proud!

Idag var det prideparad i Stockholm. Till och med några bin deltog!