måndag 28 december 2009

Sista rycket

Nu har jag avslutat sysslorna med biodlingen för i år. Jag hade två saker kvar att göra: dels att sätta på flusterskydd, dels att behandla gamla ramar mot vaxmott.

Sedan förra vintern hade jag två flusterskydd. Sedan dess har ju antalet kupor ökat, så nu behövs fler. Skydden gör att fåglar inte kommer åt att picka på flusterbrädan och på så vis locka ut pömsiga bin att äta. Att ett eller annat bi blir uppätet är inte det allvarliga, utan att bisamhällets vinterdvala blir störd. Buller i allmänhet kan leda till att bina går på toaletten inne i kupan, med risk för sjukdom.

Den här gången gjorde jag en enklare modell av flusterskydd än senast. Det tog ett tag att fundera fram hur jag skulle konstruera skydden, sedan var de mycket enkla att göra. Jag gjorde en avlång bit masonit att sätta framför flustret, med en utsågad öppning. Sedan häftade jag fast kycklingnät vid masoniten som jag böjde till runt fluster och flusterbräda. Skyddet knöt jag och Filip fast runt kupan.

Flusterskydd monteras på kupa

Förra årets flusterskydd var mer ambitiösa, och krävde lite mer arbete och material. Det har visat sig att de är bättre än årets på så vis att de hindrar snö från att täppa till flustret. Inte för att bina behöver använda flustret vid tiden på året som det är snö, men flustret är en del av ventilationen i kupan. Ventilationen i mina kupor sker främst genom botten, så det är nog inget större problem.

Den här vintern har jag ett större lager av ramar med utbyggt vax än förra. För att undvika att vaxmott förstör vaxet i ramarna har jag nu behandlat ramarna med ättiksyra. Det är många syror som kommer till användning inom biodlingen! Jag har ställt lådorna med ramar utomhus - kyla motverkar också vaxmott - och satt en burk med isättika i stapeln med lådor. Tyvärr är inte stapeln så tät som man skulle önskat, så lite senare kände man lukten av ättikan i trädgården. Jag förstår att man inte ska behandla vaxet inomhus! Förutom att den luktar är syran korrosiv.

Nu med all snö är kuporna sötare än nånsin!

Bikupor i snö

måndag 23 november 2009

Honungsbedömning

I förra veckan genomfördes honungsbedömning i biodlareföreningens styrelse. Efter kontroll och provsmakning av innehållet i tretton honungsburkar var resultatet att samtliga godkänts, däribland min egen honung. Bedömning av honungen görs bland annat i kategorierna renhet, konsistens och förpackning. Till exempel ska det inte finnas främmande partiklar i honungen, honungen ska inte ha tydligt märkbara kristaller, lock och gängor får inte vara kladdiga. Vid nedslag får man poängavdrag, vilket i kombination med hur viktig kategorin är påverkar totalsumman. Klarar man inte poänggränsen är honungen inte godkänd. Man behöver ha sin honung godkänd i en honungsbedömning i lokalföreningen för att få köpa och använda SBR:s etikett. Jag själv använder ju min egen etikett, men honungsbedömningen är ett sätt att kunna få tips på vad man kan göra bättre. Om det nu finns nåt sånt. Min honung fick nämligen full pott...

Otillåten tillsats i honung

Denna honung har en otillåten tillsats, så den säljer jag inte! Olyckan skedde när en burk ramlade och krossades. Filip räddade den mesta honungen och gjorde denna etikett för att retas...

Honungen i affären, som har samlats ihop från hela Sverige och blandats samman, får en rätt förutsägbar smak. Men det är fascinerande hur honung kan smaka så olika, när den kommer från enstaka bigårdar! Ingen honung vid bedömningen var den andra lik. Ett av bidragen kom från en bigård inte långt ifrån den jag har i Bromma, men ändå var det tydlig skillnad i smak. De olika burkarnas smak liknades vid mentol, dextrosol, tutti frutti och fikon!

måndag 16 november 2009

Räkna kvalster

Igår kväll satt jag och räknade kvalster tills ögona blödde... Jag behandlade ju samhällena mot varroa för ett par veckor sedan. I två av kuporna hade jag inlägg för uppsamling av nedfallande kvalster, för att kunna räkna dem och få veta hur stort angreppet är. De kupor jag hade inläggen i var ett av de stakaste samhällena och en av dragbiavläggarna jag gjorde i maj.

Räkning av kvalsternedfall

Varefter jag räknade nedfallet blev jag mindre och mindre noggrann. De var ju så många! Slutresultatet blev 2000-2500 kvalster i det starka samhället och 700-900 kvalster i avläggaren. Det är ju rimligt att angreppet är mindre i avläggarsamhället än i det andra, särskilt som jag bekämpat fler gånger där. Samtidigt är det skrämmande att det är så stort angrepp, trots myrsyrabehandlingen i september.

tisdag 10 november 2009

Honung som tortyrmetod

Filip hittade idag en artikel på Wikipedia där en antik persisk tortyrmetod som inkluderade honung beskrevs. Det hela gick ut på att tortyroffret matades med så pass mycket mjölk och honung så det orsakade diarré. Möjligen berodde diarrén på laktosintolerans. Händer, fötter och huvud smetades in med honung. Offret skickades sedan ut i en båt på en damm. Diarrén och honungen drog sedan åt sig diverse insekter som började livnära sig på kroppen, och insekter med gadd lär ha stuckit personen. Lät rätt ruggigt. Tänk vad mycket fantasi som kan läggas ner på att plåga andra...

fredag 30 oktober 2009

Varroabehandling och samhälle utan vinterklot

Idag behandlade jag mot varroa. Igen. För några av samhällena blir det faktiskt tredje gången för i år som de får oxalsyra eller myrsyra. Denna gång var det oxalsyrabehandling. Det gick smidigt att få oxalsyra-/sockerlösningen jag behövde, eftersom jag fick överbliven lösning från en biodlarekollega i föreningen. Tack Fredrik!

I det första av de samhällen som har två lådor med ramar att husera i var det svårt att se ner till vinterklotet, eftersom det var så långt ner. Då visste jag inte var jag skulle koncentrera mitt droppande. Så jag lyfte på övre lådan och lyfte därmed på övre delen av klotet, visade det sig. De satt bara utom synhåll. Nu visste jag i alla fall var bina satt och kunde droppa ner lösningen. En del bin klättrade upp och började till och med flyga, trots kylan, för att jag irriterat dem så.

Det femte och sista samhället jag skulle behandla betedde sig annorlunda än de andra samhällena. Där hade bina inte format ett vinterklot på samma sätt som de andra, och var mer aktiva när jag öppnade, men det var ändå inte så många som började flyga. Undrar vad aktiviteten berodde på. Varför hade bina inte kommit till ro? Bara att hoppas att det blir bättring snart, så de sparar energi och klarar vintern.

När jag kom hem till Vällingby visade det sig att jag fått med en fripassagerare i bilen. Jag märkte redan när jag stod vid kupan att det var något bi som landade utanpå jackan, men det lyfte sedan. Det måste funnits ett till... Att lämna samhället vid den här tiden på året är inte att rekommendera. Ensamt kan ett bi inte hålla värmen, så fripassageraren samlar nog nektar på de saliga ängderna nu.

onsdag 21 oktober 2009

Sverige runt på några kupor

Vad man lägger märke till i sin närhet hänger mycket på vad man känner till sedan tidigare. Nu när jag är inne i biodlingens värld så är det klart att jag får syn på sånt jag inte tidigare skulle ha gjort. Finns det en bikupa i närheten kan man vara säker på att jag nosar mig fram till den. Här är några bigårdar jag funnit på senaste tiden.

I somras hittade jag en demonstrationskupa i Mariebergsskogen i Karlstad. Där kunde man titta in i kupan genom plexiglas och läsa om binas liv. När bina ska in och ut ur kupan traskar de på den vita inglasade bron som leder genom ett plank, som gör att besökarna (här Filip i ösregnet) inte får direktkontakt med bina.

Demonstrationskupa i Karlstad

Vid Sandviks gård i Görvälns naturreservat lyckades jag spana in några bikupor på ett par hundra meters håll där de stod i utkanten på en äng. En bit mark runt kuporna var inhängnad och det fanns plats för ytterligare kupor. Det låg en hög med gamla vaxkakor strax intill. Inte särskilt hygieniskt...

Kupor vid Sandviks gård

När Filip och jag var på Universeum i Göteborg i somras fanns det en demonstrationskupa (av en mindre typ än i Karlstad). De hade fluster genom väggen på huset. Häromveckan var vi på Liseberg, som är granne till Universeum. Då hittade jag utsidan på väggen där bikupan fanns och därmed även flustret till kupan. Än en gång poserar Filip. Trots att det var lite kyligt flög bina glatt ut och in ur kupan.

Fluster vid Universeum

Vid Rosendals trädgårdar på Djurgården finns några kupor. Jag är lite osäker på vad det är för kupmodell, men uppstaplingskupor var det i alla fall. Flustren såg rätt slitna ut, men bina är säkert lika glada för det.

Kupor i Rosendals trädgårdar

När jag var med Filip och en del av hans släktingar i Linköping i helgen gick vi förbi Linköpings biodlareförenings bigård i utkanten av Trädgårdsföreningen. Där fanns det ett femtontal fina kupor av olika typer.

Linköpings biodlareförenings bigård

Det är kul att få se andra bikupor än sina egna. Inte en enda ser likadan ut!

onsdag 7 oktober 2009

Mitt honungssortiment

När jag la upp förra inlägget i all hast, så missade jag att det var mitt 100:e inlägg. Det var alltså ett jubileum! Det gick mig helt förbi...

Under den gångna säsongen skördade jag honung tre gånger. Från varje sats blev det lite olika varianter av burkstorlek och varje gång blev det några burkar som såldes som nyslungad (flytande). Här är skördens storlek, skördetillfälle och vanligaste burkstorlek för varje skörd:

26 kilo högsommarhonung från Hässelby, 30 juni, 500 g
28 kilo lindhonung från Bromma, 20 juni, 500 g sexkantig burk
68 kilo sensommarhonung från Bromma, 16 augusti, 700 g

Mitt sortiment

Egentligen hade jag väl inte tänkt att gå upp i burkstorlek, men valet blev lätt när jag insåg hur stor senaste skörden skulle bli. Det tar ju en del tid att tappa. Att växla burk vid tappning tar sin tid när man ska undvika kladd på kanterna, så större (färre) burkar minskar ju tidsåtgången.

Som sagt så är lindhonungen den jag gillar bäst, men sensommarhonungen är riktigt fin! Högsommarhonungen föll mig inte riktigt i smaken... Vilken tur att andra uppskattar den bättre. Den är i stort sett slutsåld. Lindhonungen är jag restriktiv när jag säljer, max en burk per kund. Poppis! Och så vill jag ju ha kvar åt mig själv och som gå-bort-presenter. Senaste skörden finns majoriteten av burkarna kvar från, men den omgången har sålt bra den med.

En mängd olika burktyper

Det är bra om honungslagret räcker en bit in på nästa år. Jag har lagret i skafferiet, som nu när utetemperaturen har sjunkit håller ca 15 grader. Honung ska ju lagras svalt och vid stabil temperatur. Växlar temperaturen riskerar honungen att skiktas och därefter jäsa. Men det är en långsam process. Honung har en lång hållbarhet. Den kan hålla i tusentals år. Antik honung har återfunnits i lerkrukor och varit ätbar. Honung är ett säkert livsmedel tack vare sin konserverande höga sockerhalt. Avslutningsvis en burk flytande guld:

Nyslungad lindhonung

tisdag 29 september 2009

Bin som surar över krock

Här är en tragikomisk nyhet på Aftonbladets webbteve: länk. Räddningsarbetarna ser lite desperata ut...

Som jag skrev när jag flyttade på bikupor mellan Hässelby och Bromma, så var jag stressad och på helspänn när jag körde med kuporna i bilen. En trafikolycka får ju bara inte hända. Jag har hört talas om en biodlare som haft kupor i bakluckan, och när han kört över ett gupp så har kuporna öppnat sig och bilen fyllts med bin. Frugan har i det fallet lämnat bilen och biodlaren åt sitt öde!

tisdag 15 september 2009

Myrsyrabehandling

Invintringen fortsätter i bigårdarna. I Bromma har samhällena dragit ner fodret från foderhinkarna. I Hässelby har de just fått andra givan. Nu har jag behandlat alla samhällen med myrsyra, för att ta kål på varroakvalster. En del av bina i de samhällen som har det mest trångt satte sig på utsidan av kupan. De skyr lukten av myrsyran, och jag förstår dem! I det samhälle jag utfodrade samtidigt, lade jag trasan med myrsyra på botten i kupan, i övriga ovanpå ramarna. I filmen kan man se hur bina flyttar på sig när syran tillsätts, särskilt när jag stänger till så koncentrationen i luften stiger.

Det diskuteras en hel del om behandlingsmetoderna mot varroakvalster. En del kör med det syntetiska bekämpningsmedlet apistan, andra med syror. Apistan är effektivt, men ger rester i vaxet. Det känns olustigt, tycker jag. Syrorna och drönarutskärning är det som gäller om man vill sköta sin biodling ekologiskt. Sedan finns det fler mer eller mindre utforskade metoder... Jag är ju ny, och får se hur det fungerar för mig. Nu hade jag mer varroa i kuporna än jag sett tidigare, så jag ville behandla tidigt. Oxalsyra tänker jag ändå använda som planerat senare i höst när samhällena är utan yngel. Oxalsyran kommer nämligen inte åt de kvalster som finns i yngelcellerna. Men det gör myrsyran, så det var därför jag använde den nu.

Sista honungen för i år är färdigkristalliserad och burkarna är etiketterade. Det blev ett gäng med burkar, som du kan se på bilden! Det blev mest 700-gramsburkar den här gången. Tidigare satser har jag tappat på 500-gramsburkar (vanliga respektive sexkantiga). Nu återstår bara att få avsättning för allt. Jag har tagit burkar, inklusive provsmakningsburk, till mitt nygamla jobb. Jag vet redan att några är intresserade av att köpa där!

Honungsburkar på alla ledder

söndag 30 augusti 2009

Ett bra honungsår?

Nu utfodras bina för fullt. Ett samhälle har redan dragit ner allt sitt foder, 24 kilo. Ett annat är snart färdigt. Övriga tre samhällen har en hel del kvar i sina foderhinkar. Det beror väl på att de har fått mindre med plats. Så snart ynglet krupit ut så ordnar det sig. Så här ser flustrena ut för tillfället, med skumgummi som minskar flusterstorleken. På så vis har samhällena större chans att försvara ingången mot snyltande bigrannar så här under utfodringen.

Förminskat fluster

När man hör vad som sägs i media om honungsskörden vet jag inte vad jag ska tro. Man talar om ett dåligt honungsår, t ex i radion. På en del håll är skördarna hälften av det normala. Mina kolleger i biodlarföreningen verkar ha fått något lägre skördar i år än vanligt. Själv har kanske haft nybörjartur. Jag har ju fått in dubbla genomsnittsskörden!

Jag kan nog tacka linden för min fina skörd (förutom bina förstås). Vädret har varit rätt för att linden ska ge mycket nektar, för den behöver nämligen mycket vatten, och det fick den i juni. När det sedan var blomning i juli var det fint flygväder så bina kunde få hem nektarn. Det känns som att det var helt rätt att flytta samhällena till Bromma och lindalléerna. Förutom att jag själv gillar den, så är lindhonungen poppis bland kunderna. Nu har jag flyttat två av samhällena till Hässelby. Svägerskans familj har nämligen saknat de små husdjuren!

tisdag 18 augusti 2009

Min vikt i honung!

På sista tiden har det blivit några sena kvällar med biodlingen. Filip och jag har skördat, slungat och tappat den sista honungen för i år. Och vilken skörd! Det blev mer honung än jag vågade hoppas på. Skörden vägde faktiskt lika mycket som jag själv. Lite svårt att ta in faktiskt... Om man räknar med de tidigare skördarna så har jag fått ihop 122 kilo honung i år. Rätt fantastiskt egentligen!

Min vikt i honung

Honungen som jag nu fick ut varierade i färg och smak, beroende på när under säsongen den drogs in till kuporna. Sensommarhonungen är mörk i färgen och har en lite för kraftig smak i mitt tycke, men eftersom det är en del ljusare honung också så blir balansen perfekt. Ljuvligt!

När jag tagit honungen från bina, gav jag dem mindre med plats. Utanför en av kuporna hängde bina runt flustret. Den här tiden på året är det ingen fara att göra det trångt för bina, de svärmar inte ändå. Varefter så trängde bina ihop sig, så att alla fick vara inomhus.

Flustret kryllar av bin

lördag 15 augusti 2009

Kramgoa bin!?

I veckan var jag inne och kollade honungsmängderna i samhällena. Honungen bina gör nu är som sirap i färgen, att jämföra med den mycket ljusare färg som varit tidigare under säsongen. Kanske är det bladhonung jag får. Nu börjar bina förmodligen konsumera mer honung än de producerar. Nektarkällorna sinar. Jag har sett små hål i täckvaxet på några honungsceller, som att de börjar nalla på lagren. Skördedags alltså! Kommande veckan så ska jag slutskatta och ge bina foder inför vintern. Huga för vinter... Det är ju sommar och så ska man invintra bina. Lite ångest kring detta... Som när jag köpte blommor till blomlådan och kassörskan kommenterade att det var "höstfärger". Nej, inte höst, jag har ju sommar här och nu!

Det är så härligt med aktiviteten vid kuporna. Det händer att jag blir så lycklig att jag bara vill springa fram och krama bin och kupor... Jag tror tyvärr inte att det skulle bli vidare populärt hos de små liven! Det känns så mäktigt med luftrummet som fylls av bin ovanför samhällena, och hur man kan se deras luftkorridorer. Binas inflygning i slalom för att landa vid sitt hemmafluster. Mys! Synd att jag inte bor hos bina. I och för sig är det väl bra att inte klättra på kuporna varje dag!

lördag 1 augusti 2009

Spärra ner drottningar

Häromdagen kom jag på att jag kanske borde spärra ner drottningen i mina samhällen. Spärrgallret, som undviker att drottningen lägger ägg i skattlådorna, har suttit mellan låda två och tre, men skulle nu alltså ner en låda. På så vis koncentreras ynglet till nedersta lådan. Eftersom bina bara ska ha en låda när jag ger foder om någon vecka är det dumt om det är yngel i lådor man tar bort. Jag kollade för säkerhets skull med en biodlarkollega i föreningen att det var dags. Han sa att han brukar spärra ner drottningen i mitten till slutet av juli. Hög tid, alltså!

Det var länge sedan jag tittade igenom samhällenas yngelrum. Förra året, då jag var alldeles grön, tittade jag igenom yngelrummen varje gång jag var vid kuporna. Nu är jag mer cool, eller så har jag inte brytt mig om annat än honungen! Det är bra att störa drottningen så lite som möjligt. Mitt starkaste samhälle, som gett mest honung, hade oroväckande lite yngel och det tog ett bra tag att hitta ägg över huvud taget. Jag fruktade att samhället svärmat, men efter ett tag hittade jag den märkta drottningen som annars flugit iväg. Jag har börjat spekulera kring varför det är så lite ägg. Är det för att samhället hade för lite plats när det var linddrag och honungen därför trängde undan äggläggningen? Är det för att drottningen inte mår så bra efter fajten med sin drottningsyster tidigare i sommar då hon tuppade av (se tidigare inlägg)?

I en av dragbiavläggarna hittade jag inte drottningen. Henne har jag aldrig hittat, så hon har inte kunnat bli märkt. Jag satte in spärrgallret på vinst och förlust. 50% chans att hon hamnar på rätt sida! Jag ska kolla om jag lyckades i helgen. I senaste avläggaren höll sig redan drottningen i nedersta lådan, men där var det ont om pollen. Eftersom pollen är viktigt för samhället, så flyttade jag dit en pollenram från grannsamhället. Pollen behövs förutom till yngeluppfödning till utvecklingen av de arbetsbin som ska övervintra. Under sommaren slits ett arbetsbi ut på sex veckor, men de som nu kommer till ska överleva ungefär åtta månader. Då behöver de bygga upp sig med det proteinrika pollenet.

Filip hjälpte till i kuporna. Han har snabbt kommit in i att lyfta ramar och ta en del beslut. Nackdelen är att det inte blir så mycket bilder i inläggen. Han är ju min fotograf... Här är en bild Filips pappa Björn tagit.

Filip och jag i bigården

Dags att åka hem. Där väntade senaste honungen på att tappas på burkar. Det blev en sen kväll... Honungen som jag börjat kristallisera hade kommit lite väl lång i stelningsprocessen, så den var inte så lättrinnande. Hoppas kvalitén blir extra bra av att jag rörde honungen ett par gånger innan tappningen, så att ansträngningen lönat sig. Jag var rätt trött när jag kom i säng till slut, men glad för all fin honung!

onsdag 29 juli 2009

Härligt med biodlareföreningen

Idag var det så härligt på biodlarföreningen. Det var bra väder och gott om medlemmar där för att vara så här mitt i sommaren. Jag kunde bidra med lite erfarenhet till en nykomling. Kul att känna att man har nåt att komma med... Vi utbytte tips och fikade. Tydligen ska man inte diska begagnade honungsburkar i varmvatten innan man tar bort etiketten, för då kan den fastna ännu mer. Kallvatten ska det vara. Något värt att tänka på om du vill ge bort burkar till en biodlare och underlätta återvinningen.

måndag 27 juli 2009

Linden landar i burken

Äntligen har allt trixande för att få lindhonung givit lön för mödan! I helgen slungade Filip och jag 28 kilo. Detta har mina två stora samhällen och en avläggare lyckats dra in på tre veckor i Bromma. Fortfarande är det mitt starkaste samhälle som gör största delen av honungen. Det är så häftigt att man kan smaka sig till vilken växt nektarn hämtats från. Som sagt, lindhonungen är min favvo!

Jag håller på att få nån slags försäljning att tala om. Jag är inte nån vidare säljare, är orolig för att det ska kännas som att jag prackar på folk honungen. Men det är ju lite exklusivt med lokal honung, särskilt när den är nyslungad och/eller lindhonung. Vad gäller pris så ligger jag i nivå med många andra, men det finns både de som tar mer och mindre. Idag blev jag faktiskt uppringd av en köpare som ville ha tio burkar. Kul!

Efter slungningen skulle jag sätta tillbaka ramarna i kuporna. All honung får man ju inte ut. Jag ersatte några icke utbyggda ramar med urslungade, samt gav en hel låda med urslungade ramar till det starkaste samhället. Antingen så kan bina använda de slungade ramarna för att fylla på igen eller så tar de den kvarvarande honungen till andra ramar (eller äter upp...). Det beror lite på hur mycket drag vi har kvar. När jag höll på med de honungskladdiga ramarna fick så klart bina korn på dem... Det blev ett himla flygande i bigården. Det blir risk för röveri när bina lär sig att honung går att hitta färdiggjord i bigården, dvs de fortsätter leta färdig honung och ger sig in i andra samhällen för att hämta. Jag hoppas att det inte var röveri jag såg. Hur som helst ville bina in genom springorna mellan lådorna i kuporna jag just varit inne i. Utifall jag råkat kladda ner utsidan på kuporna spolade jag av dem. Bina som satt där fick sig en ordentlig dusch, men jag märkte ingen större förändring i målmedvetenheten vid springorna...

Sanering i bigården

tisdag 21 juli 2009

Honungen klar och mer på gång

Nu har vi varit på semesterresa runt Vänern, självklart med visst inslag av biodling! Vi besökte en stor biredskapsbutik i Töreboda, där det blev en del inköp. Bland annat köpte Filip en bioverall för att kunna vara mer delaktig i själva biodlandet.

Biredskapsbutik

Innan resan ympade jag den honung jag skördat och tappade den på burk. När vi kom hem var den färdigkristalliserad, slät och bra i konsistensen. Nu har jag börjat sätta de nygjorda etiketterna på burkarna. Jag har köpt en färglaserskrivare och gummerat etikettspapper för att kunna göra egna etiketter. Det hade gått att anlita ett tryckeri, men jag tyckte det var viktigare med flexibiliteten som det innebär att skriva ut själv. (På bilden är det nyslungad honung, inte kristalliserad...)

Nygjord etikett

Före avresa gav jag mina samhällen mer plats. Dessutom utfodrade jag de två svagaste samhällena med sockerlösning (på bilden nedan i en nybyggd foderram), men de hade nog klarat sig lika bra utan... Det har varit gott om nektar på sistone. Det dumma med att stödfodra är att jag nu inte kan ta honung från dessa samhällen, eftersom den då är beblandad med sockret i fodret.

Foderram

När vi kom hem i söndags, så hade linden blommat över. Oups! Jag vill ju ta lindhonung, så det var till att skörda snarast. Nu står honungsramarna i Filips föräldrars källare med en luftavfuktare som ska torka honungen. Den verkar nämligen inte vara torr nog. Med för hög vattenhalt kan honungen jäsa. Linddraget har givit en hel del! Nedan är en bild på ett bi i lindblom och en bild för att visa vilket liv det var vid kuporna när linden blommade som bäst. Jag smakade på honung som runnit ur ramarna, och visst smakade det lindhonung. Så gott!

Bi i lindblom

Fullt drag

söndag 5 juli 2009

Honung är kladdigt

Dagen efter skattningen åkte Filip och jag till föreningsbigården där vi slungade. Samtidigt hade föreningen träff, så det fanns hjälp och tips att få. Jag borde tagit till mig lite tips i början om att sila vid sidan av, i stället för vid slungans utlopp. Nu blev det en massa kladdande. Visst hade det blivit kladdigt ändå, men inte dessa mängder med honung på golvet...

Som jag skrivit tidigare var jag orolig för att vattenhalten skulle bli för hög. Icke! Snarare tvärtom. Vattenhalten var 16,5-17%. Den ska vara under 20%, så marginalen var god. Jag hade kunnat få ut en burk till om inte bina fläktat bort så mycket vatten! Här ser ni Filip vara en fena med refraktometern (vattenhaltsmätaren).

Filip med refraktometern och slungrummet

Till slut så hade vi fått ut 26 kilo honung från mina två fullstora samhällen! Sedan började bearbetningen av denna gyllene föda. Jag skummade av ytan för att få bort ytterligare partiklar, och ympade därefter med fjolårshonung. Innan ympningen räddade jag undan några burkar flytande nyslungad honung, som vi får äta upp eller ge bort innan kristallisationen sätter igång.

Anledningen att man ympar är för att få många kristallisationskärnor, och därmed en finkornig honung. Annars kristalliserar honungen långsamt ändå, men med större kristaller. En del växter ger honung som är naturligt flytande, utan att kristallisera. (Det hela hänger på förhållandet mellan mängderna fruktos och glukos i nektarn.) I Sverige har vi inte såna växter. Vill vi behålla svensk honung flytande så behövs värmebehandling, men då får vi inte kalla produkten honung eftersom vissa välgörande egenskaper går förlorade. Se till exempel på Svensk Honungsförädlings produkt som kallas för "Flytande för matlagning". Ordet honung har man fått ta bort.

Under allt arbete med honungen blir det ständigt slattar med "skräp"-honung som vi samlar på oss. Inget större fel på den honungen, mer än att innan sommaren är över kommer vi ha mer sådan honung än vad vi gör slut med på ett år... Jag får försöka ge bort lite sån.

Och så detta kladd. Man får vara på sin vakt och städa upp så fort det spills. Annars sprider honungen sig som en löpeld i köket, och har lätt för att sätta sig i strumporna!

onsdag 1 juli 2009

Nattlig räd i bigården

Igår kväll var det fullt upp med bina. Jag skördade honung, flyttade samhällen, tog en drottning från sin parningskupa, gjorde en avläggare... Puh! Vi tar det från början.

Samhällena i Hässelby

Mina samhällen i Hässelby skördade jag honung från. Jag kände mig rätt girig när jag tog ramar där bina inte täckt honungen. Är honungen täckt med vax kan man vara säker på att vattenhalten inte är för låg. Eftersom honungsmängden inte ökat i kuporna senaste veckan så kan jag ändå vara hyfsat säker på att den honung som finns är färdigbehandlad, även utan täckvax. Det var lite plock fram och tillbaka med ramar, men till slut hade jag 18 ramar nedstoppade i mina nybyggda lådor.

Nu var det dags att flytta samhällena. Jag vill ha lindhonung, och vid bigården i Bromma finns det mängder av lind. Det var lite knepigt att få till plats i bilen åt alla kupdelar med bin. Jag lyckades knöka ner ena samhället på två lådor medan det andra samhället fick det lite spatiösare med två gånger två lådor. Dags för avfärd.

Bil med en hel bigård

Direkt när vi börjat köra mot Bromma ångrade jag att jag inte satt spännband runt kuporna med bin. Man har ju hört vad som kan hända. Jag satt på helspänn och blev mer och mer ett nervvrak. Detta ljud av friktion mellan lådorna med bin... Måtte friktionen räcka! Med en avslutande pärs i form av trottoarkanten vid infarten var vi framme utan att bin tagit sig ut. Bara att bära kuporna på plats och ge dem ytterligare utrymme. I en låda utan ramar, som jag transporterade bin i, hade de små liven satt sig så här under innertaket.

Bin hänger i klasar i taket

Samhällena i Bromma - dragbiavläggarna

Det ena tittade jag inte till, men det svagare kollade jag läget med. Det visade sig att det fanns en äggläggande drottning, även om jag inte fick ögonkontakt med henne. Samhället har väldigt ont om foder, så jag gav det foderdegen Apifonda i brist på annat. Egentligen ska man använda 50-procentig sockerlösning om man vill stöd-/drivfodra avläggarsamhällen så här på sommaren.

En ny avläggare

Nu var det dags att ta mina framodlade drottningar från de två parningskuporna. I ena fanns det ingen drottning, hon kläcktes nog inte ordentligt. I den andra parningskupan var det fullproppat med yngel, så nu gällde det att hitta drottningen. Det gjorde vi, och Filip märkte henne med en grön prick. Eftersom alla samhällen redan har fungerande drottningar, så knoppade jag av ett avläggarsamhälle från det starkaste samhället från Hässelby. På så vis kan jag tillsätta den nya drottningen där. Vips har jag ett femte samhälle! Bara att sätta ett par yngelramar, en pollenram, en honungsram och ytterligare bin i en ny kupa. Jag väntar med drottningtillsättningen tills dagen därpå, så bina i avläggaren känner att de är utan drottning och därmed tar emot en ny utan problem.

Avläggarbildning

Vid det här laget har mörkret gjort sitt intåg. Men det finns resurser. Filip riggade en strålkastare, så det blev som på dagen. Logistiken var genomtänkt den här kvällen, men allt tar längre tid än jag tänker mig, det är bara att räkna med!

tisdag 30 juni 2009

Sista minuten-förberedelser

Vilken hetta! Det är ingen måtta på vädret. Antingen regn och kallt eller soliga dagar à la Medelhavet. Jag måste säga att jag föredrar det sistnämnda, och nu ångrar jag än mindre att jag tackade nej till en Greklandsresa.

Jag hoppas att bina har haft bra flygdagar och att de hittar vatten att kyla kuporna med. Förutom att bina får lägga extra energi på att ventilera kuporna, så är risken med så här varmt väder är att nektarkällorna torkar bort. Eftersom jag har mina bisamhällen i villaområden, så får jag tacka alla villaägare som är så duktiga på att vattna trädgårdarna. Alltid finns det nåt som blommar, även om det är torrt i naturen i övrigt.

Jag blev just klar med att snickra ihop ett par lådor att sätta ramar i när jag skattar samhällen på honung. Som vanligt har jag varit ute i sista minuten. Om bara nån timme ska jag till kuporna och skörda! I natt gav jag upp idén att ha lådorna klara innan jag gick och la mig, efter flera timmars slit. Jag lär mig aldrig; det lönar sig inte att snickra själv. Jag är inte direkt händig, och hade jag köpt kupor hade jag kunnat använda dem både till det här och haft möjligheten att låta bin bo däri. Jag får försöka koncentrera mig på att det trots allt är lite trevligt att snickra, och den snåle i mig njuter av att ha gjort nåt användbart av spillvirke.

Lådbygge

fredag 26 juni 2009

Ett år med bin

Idag är det precis ett år sedan mina första samhällen levererades och jag blev biodlare. Det är fortfarande lika häftigt med de små krypen! Även om det är långt kvar till den rutin som kollegerna i föreningen har, så känns det ändå som att jag fått in nån slags vana att plocka i kuporna. Jag känner ett större lugn nu. Tidigare hade jag lättare att bli frustrerad när jag råkat få bina på dåligt humör. (Eller är det så att bina har en period med bra humör vid den här tiden på sommaren?!)

Nu förbereder jag mig för min första ordentliga skörd och har just utformat en etikett till burkarna tillsammans med Filip. På tal om burkar, så köpte jag ett gäng på vägen hem från jobbet. Nu blir det semester, och jag ska inte bara stå i slungrummet!

Honungsetikett

onsdag 24 juni 2009

Framgång och bakslag i hovet

Igår var jag vid mina bisamhällen i Hässelby, framför allt för att se om den drottning jag tillsatte i förra veckan hade accepterats. Det hade hon! Jag fick inte ögonkontakt med henne, men jag hittade både ägg och larver.

Idag var jag till föreningsbigården igen. Där är det problem med några drottninglösa samhällen. I ett tillsattes en oparad drottning i förra veckan, men henne hade de inte accepterat. Bina har lättare att ta emot en parad drottning.

Precis som jag hade ett avläggarsamhälle där en drottning fått krypa ur sin cell men där hon inte klarat sig, fanns ett sånt samhälle i föreningsbigården. Ett av de andra samhällena var jättesvagt och utan drottning, men med en drottningcell. Dessa båda slogs ihop till ett starkt samhälle, nu med möjlighet att dra upp en drottning. Fantastiskt vad man kan dona med samhällena och bina gillar läget (åtminstone rätt så ofta).

söndag 21 juni 2009

Drottningmärkning

På midsommarafton tittade jag till bigården i Bromma, där mina avläggarsamhällen och parningskupor står. Jag började med att öppna de två parningskuporna. Det verkar vara olika mycket bin i dem, för den ena var rätt full, medan den andra bara hade bin i foderutrymmet. Det känns lite tveksamt att drottningen klarat sig i åtminstone kupan med bin endast i foderutrymmet, för skulle bina lämna drottningen ensam i det andra utrymmet? Vi får se om en dryg vecka hur läget är.

I avläggarsamhällena hade honungslagret minskat under regnperioden, särskilt i ena samhället som nästan var utan mat. Jag flyttade över en honungsram från den andra kupan, så att bina inte svälter. I det andra samhället, som jag inte använt till drottningodling, borde det finnas en parad drottning vid det här laget. Henne ville jag hitta och märka! Jag spanade på ram efter ram i den övre lådan och hittade några ägg i ett par ramar, så det finns alltså en drottning, tänkte jag. Men sedan hittade jag inte några ägg i den nedre lådan, så då började jag undra. Hon borde ju ha några ramar fulla med yngel vid det här laget. Eller är jag för krävande? Arbetsbin kan lägga obefruktade ägg om de är utan drottning för länge, så det kan vara förklaringen till äggen och i så fall finns det inte nån drottning att hitta. Okej, en sista koll.

Rätt som det var så gick hon där framför mig, drottningen! Fram med märkpenna och märkbur. Filip hjälpte mig fånga in henne och tillsammans fick vi in henne i märkburen. Sedan var det bara att klämma henne mot nätet (jag hade testat innan med en drönare) och färga ryggskölden grön. Det är olika färg som gäller varje år, härnäst blir det blå, vit, gul och röd, sedan börjar man om med grön. På så vis kan man hålla reda på åldern på drottningarna. En drottning kan bli typ fem år, men oftast byter biodlaren eller bina ut henne innan dess när hon blir mindre produktiv. Tack vare märkningen så blir det lättare att se drottningen kommande gånger. Att hon inte lagt fler ägg är ju oroande. Kanske är hon dåligt parad. Spottar hon inte upp sig får jag byta henne...

Märkning av drottning

När vi hade varit vid midsommarstången och just skulle gå tillbaka visade Filips pappa mig några bikupor bara något tiotal meter bort från midsommarfirandet. Det var två trågkupor och en uppstaplingskupa, men bara en av trågkuporna verkade ha invånare. Kul att veta vad man har för bigrannar. På bilden förklarar jag för Viktor, en systerson till Filip, hur trågkuporna är uppbyggda.

Tittar på kupor

fredag 19 juni 2009

Tillsatte drottning och räknade kvalster

Jag kom på att jag missat att berätta om att jag tillsatte den köpta drottningen till det drottninglösa samhället i tisdags. Det blev inte en avelsdrottning som jag trott, var nog nåt missförstånd. Men jag hade ju tänkt mig en bruksdrottning från början, så det är ju inte hela världen. Nu är det bara att hoppas att bina accepterar henne.

Häromveckan la jag in ett så kallat varroainlägg i botten på mina stora samhällen. När varroakvalstren dör så trillar de till botten i kupan. I vanliga fall städar bina ut de döda kvalstren, men inlägget har ett galler över sig så att bina inte kommer åt att städa. Nu har jag räknat kvalstren. Nedfallet i samhällena var 2-3 kvalster per dag. Det är en OK nivå. Då räcker det att sätta in behandling i höst efter sista skörden.

torsdag 18 juni 2009

Första honungen såld!

Filip fick frågan från en kollega på jobbet om jag hade nån honung att sälja. Det har jag ju inte tyckt att jag haft, eftersom den honung jag har är från min första skörd nånsin. Den honungen har ju varit smått helig. Men så fanns det ju någon burk kvar, och snart blir det väl dags för skörd igen, så varför inte sälja? Då uppkommer ju problemet som stavas prissättning. Det är svårt att sätta "tillräckligt" höga priser, men jag har ju investerat både möda och pengar på biodlingen. Skulle jag slå ut biodlingens utgifter förra året på mina få kilo honung skulle priset för 250-gramsburken bli 500 kronor... Men, men. Jag kan ju använda utrustningen fler år, som tur är. Efter en del vånda och resonerande, så fick burken priset 25 kronor och blev såld. Min allra första honungsförsäljning!

Igår var jag med i föreningsbigården, där vi kollade om samhällena hade fungerande drottningar. Det var första gången jag var vid föreningens bigård sedan förra säsongen. Det är ett helt annat tempo när mina erfarna biodlarkolleger kollar igenom samhällen än när jag gör det... Det är givande att höra hur de tänker när de undersöker samhällena och varför de gör på ett visst sätt. I de flesta av kuporna fanns det rätt så lite honung, men ändå mer än vad jag har hittills. Jag kanske stör mina bin för mycket, så de inte kan fokusera på nektarsamlandet?

söndag 14 juni 2009

Parningsdags

Igår gjorde jag och Filip en snabbinsats. På morgonen kom jag på att jag räknat fel på när de uppodlade drottningarna ska krypa ur sina celler, och insåg att jag borde sätta dem i parningskupor. Vi laddade parningskuporna med bin från en skattlåda. Först fuktade jag bina (kanske lite för mycket...) innan jag hällde ner dem i två parningskupor. Jag ville inte störa den sovande värdfamiljen i huset, så jag hade inte hämtat stövlarna. Har jag inte lärt mig av tidigare misstag? Bidräkten smiter ju inte åt tillräckligt kring anklarna utan stövlar, så nu hade jag ett gäng bin som kröp uppåt längs benen! När vi var klara fick jag då och då dra ner byxorna för att jaga ut bistackare.

Parningskupa laddas med bin

Sedan skulle jag hämta drottningarna i andra bigården. Det gjorde jag helt utan bioverall. Jag hade bråttom iväg. Det gick bra som tur var, men så har jag ju snälla bin också. Det visade sig att drottningarna inte krupit ut. Men det borde de göra när som helst, och då kan man sätta till drottningarna som "krypmogna celler" i parningskuporna. Så nu står kuporna i källaren och snart är de redo för att ställas ut och öppnas för att drottningarna ska kunna flyga ut och para sig.

Jag tar drottningcellerna ur ruvningssamhället

Drottningcell sätts i parningskupa

Värst vad det regnar. Det känns som om det varit ihållande regn de senaste två veckorna. I början tänkte jag att det var bra med regn för växtligheten. Men nu har det gått till överdrift. Ska det hålla på så här kan ju inte bina hämta nån nektar och inte göra någon honung. Idag skulle jag köpt en ny drottning, men det var inte läge att öppna kupan för tillsättning så det får vänta. Hoppas den drottning jag köper har lyckats bli parad ordentligt, mellan skurarna.

onsdag 10 juni 2009

Lyxdrottning till bigården

Min drottningodling tar fortfarande vissa stapplande steg. Två av de nio larver jag tillsatte till ena avläggaren hade antagits, dvs bina har byggt ut deras celler till stora fina drottningceller. Faktiskt så stora att det blev lite knepigt för mig. För att undvika att den första drottning som kryper ur sin cell går och förstör de andra drottningcellerna, så sätter man en bur över varje cell. Jag satte försiktigt på burarna, men cellerna var så stora att burarna ändå skavde emot drottningcellerna. Hoppas att de inte blev för skadade!

Burning av drottningcell

Att inte fler av de tillsatta larverna matades upp till drottningar beror nog på att det fanns andra celler i kupan som hade larver som konkurrerade om uppmärksamhet. Helst ska samhället vara fritt från annat öppet yngel (ägg och larver) för att odlingen ska lyckas.

Nu har jag beställt en drottning till mitt viselösa samhälle (vise = drottning). Hon kommer i helgen. 500 kronor för en liten insekt... Men det är inte vilken insekt som helst, det är en stationsparad bidrottning! Det betyder att den parats på en parningsstation på en ö med endast drönare av känt urspung. Dess mamma är högproduktiv och ger snälla bin, sägs det.

Jag behandlade mina avläggare med oxalsyra i helgen, för bekämpning av varroakvalster. Samtidigt som jag droppade oxalsyran, kom jag på att det ju finns täckt yngel i ena kupan. Oxalsyran kommer inte åt varroa i täckt yngel... Syran kommer åt kvalstren på bina i alla fall, så nån nytta gör den.

Idag skulle jag på sista tillfället i fortsättningskursen i biodling - trodde jag. Det var igår visade det sig. Inte nåt vidare flyt för mig. Istället åkte jag till föreningsbigården, men där var det inte så mycket aktivitet. Vädret är inte riktigt biodlarens favvo just nu. Men jag fick lite tips av biodlarkollegerna inför den fortsatta drottningodlingen.

fredag 5 juni 2009

Resultatet av ödesdigert försök

Efter det första (ödesdigra) försöket till drottningodling var jag snabbt på banan igen och har jag gjort ännu ett försök. Förutom att det första försöket fick tråkiga följder för modersamhällena, så misslyckades odlingen. Bina ville inte dra upp nya drottningceller av larverna som jag tillsatte till ena avläggaren. Det vill de inte om det redan finns en drottning i kupan. Jag hade ju inte hittat nån och försökte på vinst och förlust. Senare såg jag vad jag tror var drottningen. Hon var verkligen liten, såhär innan hon börjat lägga ägg! Jag ville märka henne, men hittade henne inte när jag hämtat märkutrustningen... Så återigen gjorde jag ett försök på vinst och förlust, den här gången i andra avläggaren. Hoppas det inte finns en drottning där. På bilden sätter jag in en odlingslist för drottningar. Man kan tydligt se hur olika starka avläggarna är.

Som sagt så fick förra försöket ödesdigra följder. När jag tittade till modersamhällena för att se om det gått bra att sätta tillbaka drottningarna som jag av misstag fick med mig därifrån, så hittade jag bara drottning i ena kupan. Till min förvåning är det den skendöda drottningen som funkar bra och har lagt massor av ägg. Den andra verkar försvunnen, och inte ett ägg är lagt. Kanske tyckte inte bina om henne. Jag visste ju inte vilken kupa de båda drottningarna hörde hemma i, och fick chansa. Det nu drottninglösa samhället har massor av egna drottningceller på gång. Ska jag vänta på att en av dessa blir färdig och äggläggande, så kommer det ha blivit ett stopp i äggläggandet på ca fyra veckor och samhället blir svagare (men förmodligen kraftigt nog för att klara vintern). Alternativet är att jag köper en drottning, eller flyttar en av avläggarnas till det drottninglösa samhället. Men då gäller det ju att få tag på en av avläggarnas drottningar. Vi får se hur det här löser sig.

söndag 31 maj 2009

Känslomässig berg-och-dalbana

I veckan har vi haft en ny lektion i fortsättningskursen i biodling. Vi har fått pröva på olika typer av drottningodling. Då lurar man bina till att föda upp drottningar, som man sedan kan låta para och tillsätta i avläggare (små samhällen avknoppade från större). Fördelen är att man har möjlighet att låta para drottningen på platser där bina har känd stamtavla, och/eller att man kan ha en drottning färdig för äggläggning vid tillsättning i samhällen. I de avläggare som jag har gjort tillsatte jag inte drottning, därför får jag snällt vänta på att drottningarna som bina själva dragit upp kommer igång med sin äggläggning. Det har ännu inte skett, en vecka efter kläckning, så samhället står fortfarande utan yngel.

I fredags tänkte jag sätta igång min egen drottningodling inför eventuellt behov senare i sommar. Filip och jag hämtade ett par ramar från modersamhällena med yngel i olika stadier, för att använda en av avläggarna till att dra upp drottningar. I avläggarna skulle jag först leta upp de drottningar som ännu inte börjat lägga ägg. De borde ha varit ute och parat sig under senaste veckan, men eftersom äggläggningen inte börjat så är de inte så stora och därför svåra att hitta. Så svåra att jag gav upp... Den ena behövde jag ta bort för att dess samhälle skulle vilja dra upp nya drottningar, men jag fick chansa. Jag tänkte ändå sätta till larver till ett av samhällena, och skulle det inte finnas en drottning där (en talgoxe kanske åt den under parningsflykten!?), så skulle bina börja göra drottningar av dem. Larverna ska vara mellan 24 och 36 timmar när de tillsätts för att kvalitén ska bli som bäst. Frågan är om jag har sån precision när jag lyfter över larver från yngelramen till den så kallade odlinglisten. Tur att jag har bra syn, de är ju pyttesmå.

När jag skulle ta yngelramen ur transportlådan fick jag en chock. På ramen satt en drottning från modersamhället. Under den kommande sekunden flög tankar i huvudet på mig om att jag måste leta igenom modersamhällena för att sätta tillbaka den i samhället utan drottning. I nästa sekund fick jag nästa chock, snäppet värre. Då kommenterade Filip att det faktiskt var två drottningar, och självklart var de i full strid med varandra! När jag hämtat en ram från vardera modersamhälle hade jag trots att jag kollat på dem lyckats få med drottningen från vardera samhälle! Vad är sannolikheten för det!?

Snacka om ångest. Jag for ner i lådan för att fiska upp den ena drottningen, som inte såg så kry ut. Den hade nog fått en del spö och nu låg den på botten med arbetsbin under attack. När jag fått in drottningarna i varsin behållare, brann det i skallen på mig. Vad göra? Jag ringde kursledare Lotta för råd. Samtidigt som jag pratade med henne segnade förloraren livlös ner i sin bur. Fy fan vad sorgligt det var.

Support om biodlingen

Lotta sa att jag skulle sätta den överlevande drottningen i en så kallad utätningsbur och placera i ett av modersamhällena. Eftersom jag inte visste vilket samhälle drottningen hörde hemma i, behöver bina i det mottagande samhället vänja sig vid den eventuellt nya drottningen. Öppningen till buren täcks av foderdeg, som bina äter upp, och när den är uppäten har bina vant sig vid drottningen. En sån bur hade jag inte, så jag fick improvisera med de de så kallade kläckningsburar jag skulle ha till drottningodlingen.

Innan vi for tillbaka till modersamhällena larvade jag om i ett flygande fläng från en av yngelramarna i transportlådan till odlingslisten. Oj, vad effektiv jag var. Kursledarna skulle vara stolta över mig!

Omlarvning

Sedan for vi via hemmet för att hämta foderdeg till utätningsburen. Då skedde ett mirakel. Den döda drottningen återuppstod och började röra på sig! Från förtvivlan till hopp. Himlans tur att Filip tog med även den döda drottningen. Han hade pratat om att gjuta in den som ett minne... Nu hade jag två drottningar att sätta till, även om det är osäkert hur väl den skendöda drottningen kommer klara sin uppgift.

Det här var en fruktansvärd kväll. Ingen vidare bra början på drottningodlarkarriären. Vi får se hur pigg jag är på att fortsätta med det... Jag har i alla fall ökat behovet av en drottningodling i och med trasslandet med de jag redan har. Så skönt att det är över!

Tillsättning av drottning

tisdag 26 maj 2009

Efter regn kommer inspektion i bigården

I fredags kom bitillsynsmannen för att inspektera mina bisamhällen innan de fick flyttas. Men just som vi kom till bikuporna började det regna, och då var det inte läge att inspektera. Det blev en rätt tråkig dag, för jag bara väntade och väntade på bättre väder, men när regnet la av var det för kallt...

Bättre väder var det i söndags. Då kunde inspektionen bli av. Bitillsynsmannen tittade igenom yngelrummen och luktade (!) i kuporna för att undersöka om det fanns nån sjukdom. Han kunde konstatera att det var friska samhällen! Och så var det snälla bin, tyckte han. Alla tiders!

Bitillsynsmannen inspekterar mina bisamhällen

Det är länsstyrelserna som ansvarar för bitillsynen. För biodlarna kostar det inte något att få sina samhällen inspekterade, just för att det är viktigt att förhindra smittspridning. Man måste få tillstånd för att flytta bin eller begagnad biodlingsutrustning över församlingsgränser, och det var just det jag behövde nu.

På kvällen kunde jag flytta mina två dragbiavläggare till Filips föräldrars tomt i Bromma. Innan flytten hällde jag vatten i samhällena för kylning och vattentillgång. Bina blir ju rätt uppstressade vid flytt och kan behöva hjälp med sånt. Det var ett himla surr i bakluckan!

Bina vattnas

Nu står samhällena på plats och har enligt rapporter varit riktigt aktiva! I och för sig var det skillnad mellan samhällena i början. När flustren öppnades efter flytten var det bara ena samhällets bin som promenerade ut på flusterbrädan och tittade sig omkring. Det andra flustret var tomt. Tydligen var det samma fördelning av aktiviteten nästa morgon, med tidig flygning från bara från ena kupan, men sedan var det fullt surr från båda! Så nu har jag fyra bisamhällen. Var ska det här sluta?

Nya bigården

torsdag 21 maj 2009

Dragbiavläggare och pyssel

I söndags ordnade jag med dragbiavläggare för att dämpa svärmlusten hos mina bin. Jag hade hittat hur man gör i "Boken om biodling". För vardera samhälle letade jag upp ramar med drottningceller som jag satte i en ny liten kupa som i övrigt bara hade outbyggda ramar. De nya kuporna satte jag på platsen för respektive modersamhälle, medan modersamhällena ställdes ovanpå, men med flustret åt andra hållet.

De bin som hämtar mat till samhället, dragbina, kommer nu att lämna modersamhället. För när de kommer tillbaka efter en flygtur kommer de flyga till den nya kupan, eftersom de tror att det är där de bor. Mycket av svärmlusten sitter hos dragbina, så nu borde mina samhällen ge upp alla tankar på att dela upp sig. Dragbina är ju nöjda också, eftersom de fått ett nytt bo.

Dragbiavläggarbildning

Här är en drottningcell med en liten larv som badar i den speciella fodersaft som ges till larver som bina vill ska bli drottning, så kallad drottninggelé.

Drottningcell med larv

Tyvärr kunde jag inte utöka platsen för modersamhällena. Tydligen är det bara att ösa på med tomma skattlådor åt bina, så att de inte känner att det är trångt åt dem, men jag har inte haft mina skattlådor klara. Förrän nu. I veckan har jag och Filip kämpat med att bygga nya. Sent igår blev vi klara, och nu borde färgen ha torkat. Det är ju sånt här man ska göra vintertid när bina är i dvala, inte på sommaren när man redan vill ha allt färdigbyggt!

I veckan har jag också väntat på att bitillsynsmannen ska återkomma om när han kan komma på besök. Jag vill flytta dragbiavläggarna till en ny bigård hos Filips föräldrar i Bromma, och eftersom bina då skulle flyttas över en församlingsgräns behöver de besiktigas av bitillsynsman. När jag pratade med honom senast så slutade det med att han ville behandla bina mot varroa med myrsyra. Jag tyckte det lät konstigt, och när jag kollat runt har jag fått medhåll. Myrsyran kan sätta sig i honungen, så den ska bara användas efter att honungen skördats. Dessutom kan bina ta skada, så man vill inte använda den i onödan. Hoppas tillsynsmannen ändrar sig när han inspekterar samhällena, när det nu blir...

Just nu doftar det vax i lägenheten. Jag har handlat fler ramar (i det mindre HLS-formatet för att minska vikten på skattlådorna) och vaxmellanväggar (som bina bygger ut sina vaxkakor från). Nu har jag satt in mellanväggar i hälften av ramarna, så att jag har det jag behöver närmsta veckan i alla fall!

Ramar på lager

fredag 15 maj 2009

Trångt i kupan

När jag kollade i kuporna senast var det trångt åt stackarna. Och de tänkte göra nåt åt saken... I båda kuporna hade bina byggt drottningceller som det fanns larver i. Det är ett tecken på att bina vill svärma, dvs halva samhället lämnar kupan med gamla drottningen när en ny drottning kryper ur sin cell. Men jag vill behålla mina bin! Jag fick leta igenom alla ramar noggrannt och ta bort blivande drottningar. På bilden kanske det är tvillingar på gång, åtminstone var det två drottningceller som satt ihop! Jag gav bina mer utrymme, och håller på att förbereda en annan åtgärd för att minska svärmlusten. Mer om det i nästa inlägg.

Dubbel drottningcell

Nyfiken på biodling

I veckan har jag funderat kring vilket ramformat jag ska fortsätta med. Nu har jag valt att använda lägre ramar. På så sätt fördelas honungen i fler lådor, så varje lådlyft blir lättare. Det var när jag lyfte en full låda häromveckan som jag började oroa mig för att bära på tunga skattlådor. Mindre lådor ska underlätta.

När jag kollade igenom ramarna i kuporna traskade ett bi runt med en extra last på ryggen: ett varroakvalster... Det finns säkert flera såna, men jag har aldrig sett levande kvalster sitta så där och suga kroppsvätska ur bina.

Varroakvalster på bi

lördag 9 maj 2009

Alla bin inte tama

Flera gånger när jag varit vid kuporna har jag sett bin som inte riktigt ser ut som mina, men visst är det bin. De har flugit omkring i rabatter och gräsmatta och grävt och haft sig. Gissningsvis är det solitärbin det är fråga om, alltså ensamlevande bin till skillnad från sociala bin (t ex tambin). Som biodlare får man verkligen upp ögonen för andra kryp än sina egna (och för all växtlighet som ju är potentiell biföda!). Biet på bilden och filmen nedan hade till slut grävt ner sig helt i rabatten.

Solitärbi i rabatten

måndag 4 maj 2009

Pollenprognos i flera färger

Nu under våren finns det gott om folk som plågas av pollen. Bina däremot är helt beroende av det för uppfödning av yngel. Så när jag hör pollenprognoser ger det mig en fingervisning om vad bina drar in just nu. Olika växters pollen är i och för sig olika viktiga för bina. Till exempel betyder inte björk- och gräspollen så mycket för bina. Sälg, al och alm däremot är fina grejor!

Senast vi var vid kuporna skördade jag mitt första pollen. Dagen innan hade jag stängt gallret i pollenfällan, så bina blev tvungna att klämma sig igenom små hål för att komma in i kupan. De som samlat pollen har klumparna sittande på utsidan av bakbenen. Klumparna kommer inte genom gallret utan hamnar i korgen under.

Pollenfällan stängd

Jag blev glatt överraskad över hur mycket pollen det blivit på ett dygn. Under en säsong samlar ett samhälle 30 kg, så det är klart det blir en del. Den nyfångade humlan kunde sedan få nyskördat pollen, till skillnad från de tidigare humlorna som fick torkat.

Samlat pollen

Här är en bild på en av vaxkakorna i kupan där man ser hur pollenet sorteras efter sort i cellerna. Pollen finns i fler färger än gult! Gissningsvis kommer det blå pollenet från scilla.

Pollen i vaxkaka