Biföreningen på trädgårdsmässan

I förra veckan var det möte i biodlareföreningen, där vi hade kvalitetsansvarige i distriktet, Nils-Erik Persson, på besök. Han berättade om hur man ska arbeta med kvalitet i sin biodling och få in det rätta tänket. På slutet manade han oss att inte låta oss tyngas för mycket av diverse lagkrav, utan njuta av vår härliga hobby.

Man blir ju lite orolig när man hör diverse byråkratiska krav, men i många fall är det bara att fylla i en blankett en gång, så är det inte mer med det. T ex är det i år dags att anmäla sina bigårdar till länsstyrelsen. Tack vare anmälningarna kan bitillsyningsmannen ha koll på var det finns bisamhällen och vid eventuellt sjukdomsutbrott sätta in åtgärder för bigårdar i närheten.

I helgen var min biodlareförening med på trädgårdsmässan. Vi sålde honung, ljus och tvål, och informerade om biodling. Det är alltid kul att få snacka om bin! Det var flera som var intresserade av att börja som biodlare, så vi får säkert med någon deltagare på nybörjarkursen som börjar i maj. Det var också några som redan var biodlare eller före detta biodlare som kom fram och pratade, bland annat en biodlare som lagt av efter att stormen Gudrun tagit hans bisamhällen... Förvånansvärt många kände till och frågade om varroakvalstret, men det kanske är allmänbildning!?

I en monter på mässan demonstrerades ett hummelsamhälle för pollinering i växthus. Det var ett myller av humlor av olika storlekar inne i kartongen, som hade ett plasttak att titta genom. Till slut fick jag syn på den största – drottningen. Humlornas celler är bollformade och sitter huller om buller i boet, till skillnad från honungsbinas sexkantiga celler i platta kakor. Bina får i och för sig hjälp på traven av biodlaren, men det känns ändå som om det är mer ordning och reda på bina än humlorna!

Mögliga bin

I helgen ville jag se om bina var ute och bajsade igen, men det var nog inte tillräckligt varmt, för utanför kuporna var det öde. Jag drog ut lådorna i botten på kuporna för att hälla bort döda bin. Lådorna var täckta av mögliga bin... Jag har förstått att mögel inte är helt ovanligt så här efter vintern, men det här var mer än jag väntat mig. Filip kom på att lådans konstruktion inte var särskilt lyckad, eftersom det skulle kunna läcka in regnvatten. Kanske var det därför det var så mycket mögel. Det hela satt fast i lådorna, så jag får ta hand om det senare.

När jag skulle sätta tillbaka ena lådan tittade jag in och såg ett bi promenera omkring på kupans insida! De andra satt nog och tryckte vid yngelklotet längre upp.

Cypern och rensningsflykt

Nu är jag tillbaka efter en tjänsteresa till Cypern. Där var biodlingssäsongen i full gång. Jag kröp omkring bland blommande rosmarin som surrade av bin. Härligt! Bina var rätt lika mina egna i utseendet, men lite rödare i färgen. Jag kollade av honungssortimentet i några affärer, men lyckades inte hitta nån inhemsk. Det närmsta jag kom var grekisk sort. På en middag testade jag en honung i alla fall och den liknade min i smaken, men var så klart flytande.

Idag tittade Filip och jag förbi kuporna och det såg ut som om bina varit ute på rensningsflykt, dvs tömt tarmen som fyllts under vintern. Det var lite kluttar på kuporna och på trädet bredvid. Men hur vet man att tillräckligt många uträttat sina behov? Öppnar man kupan och donar med bina så kan de bli så störda att de skiter på sig om de inte varit ute på rensningsflykt än, och då kan sjukdomar bryta ut. Därför är det bra att veta om de varit ute eller ej. Innan rensningsflykten består större delen av biets bakkropp av bajs!

Problem med (in)avel?

På senaste mötet i biodlareföreningen var temat avel. Lite grann kom vi in på debatten kring biavelns nytta, som har varit på tapeten på sistone. Alltför hög grad av kontrollerad avel gör att den genetiska bredden minskar och att sårbarheten ökar. Med ett mindre genetiskt material att arbeta med riskerar man att få mindre motståndskraft mot sjukdomar, särskilt eftersom bina lever i en (onaturlig) värld där biodlaren gör vad den kan. I USA härstammar den största delen av de odlade bina från 800 drottningar! En teori är att de stora biförlusterna där beror på den begränsade genetiska variationen.

Inger Lindberg, som var inbjuden att snacka om avel, menade att om vi enbart har friparning (parning som inte sker på en avskild avelsstation med bin med känd stamtavla) riskerar vi att komma tillbaka till situationen för 20 år sedan, med elaka bin. Så det behövs nånting mittemellan, med friparning av bruksdrottningar och så får man skaffa en stationsparad om samhällena skulle bli sämre.

Aja, det är så mycket teoretiskt kring biodlingen så här på vintern. En massa möten, läsning – och såklart en otålig väntan på våren! Igår var jag och Filip ute i verkligheten vid kuporna och kollade aktiviteten. Några bin låg döda på flusterskyddet. Det går åt en del bin på en vinter...

Nu hörde vi ett tydligt surrande inifrån samhällena, starkare än tidigare. Kanske låter bina mer för att de håller på att öka värmen i samhällena så att de kan börja dra upp yngel. Inne i vinterklotet är temperaturen 22-25 grader, men yngel kräver 34 grader. Det går alltså åt en massa extra energi för att ha yngel. Börjar bina för tidigt så kan de hinna svälta innan våren kommer ordentligt. Hoppas att mina bin inte är för ivriga!