Idag behandlade jag mot varroa. Igen. För några av samhällena blir det faktiskt tredje gången för i år som de får oxalsyra eller myrsyra. Denna gång var det oxalsyrabehandling. Det gick smidigt att få oxalsyra-/sockerlösningen jag behövde, eftersom jag fick överbliven lösning från en biodlarekollega i föreningen. Tack Fredrik!
I det första av de samhällen som har två lådor med ramar att husera i var det svårt att se ner till vinterklotet, eftersom det var så långt ner. Då visste jag inte var jag skulle koncentrera mitt droppande. Så jag lyfte på övre lådan och lyfte därmed på övre delen av klotet, visade det sig. De satt bara utom synhåll. Nu visste jag i alla fall var bina satt och kunde droppa ner lösningen. En del bin klättrade upp och började till och med flyga, trots kylan, för att jag irriterat dem så.
Det femte och sista samhället jag skulle behandla betedde sig annorlunda än de andra samhällena. Där hade bina inte format ett vinterklot på samma sätt som de andra, och var mer aktiva när jag öppnade, men det var ändå inte så många som började flyga. Undrar vad aktiviteten berodde på. Varför hade bina inte kommit till ro? Bara att hoppas att det blir bättring snart, så de sparar energi och klarar vintern.
När jag kom hem till Vällingby visade det sig att jag fått med en fripassagerare i bilen. Jag märkte redan när jag stod vid kupan att det var något bi som landade utanpå jackan, men det lyfte sedan. Det måste funnits ett till... Att lämna samhället vid den här tiden på året är inte att rekommendera. Ensamt kan ett bi inte hålla värmen, så fripassageraren samlar nog nektar på de saliga ängderna nu.
