fredag 30 oktober 2009

Varroabehandling och samhälle utan vinterklot

Idag behandlade jag mot varroa. Igen. För några av samhällena blir det faktiskt tredje gången för i år som de får oxalsyra eller myrsyra. Denna gång var det oxalsyrabehandling. Det gick smidigt att få oxalsyra-/sockerlösningen jag behövde, eftersom jag fick överbliven lösning från en biodlarekollega i föreningen. Tack Fredrik!

I det första av de samhällen som har två lådor med ramar att husera i var det svårt att se ner till vinterklotet, eftersom det var så långt ner. Då visste jag inte var jag skulle koncentrera mitt droppande. Så jag lyfte på övre lådan och lyfte därmed på övre delen av klotet, visade det sig. De satt bara utom synhåll. Nu visste jag i alla fall var bina satt och kunde droppa ner lösningen. En del bin klättrade upp och började till och med flyga, trots kylan, för att jag irriterat dem så.

Det femte och sista samhället jag skulle behandla betedde sig annorlunda än de andra samhällena. Där hade bina inte format ett vinterklot på samma sätt som de andra, och var mer aktiva när jag öppnade, men det var ändå inte så många som började flyga. Undrar vad aktiviteten berodde på. Varför hade bina inte kommit till ro? Bara att hoppas att det blir bättring snart, så de sparar energi och klarar vintern.

När jag kom hem till Vällingby visade det sig att jag fått med en fripassagerare i bilen. Jag märkte redan när jag stod vid kupan att det var något bi som landade utanpå jackan, men det lyfte sedan. Det måste funnits ett till... Att lämna samhället vid den här tiden på året är inte att rekommendera. Ensamt kan ett bi inte hålla värmen, så fripassageraren samlar nog nektar på de saliga ängderna nu.

onsdag 21 oktober 2009

Sverige runt på några kupor

Vad man lägger märke till i sin närhet hänger mycket på vad man känner till sedan tidigare. Nu när jag är inne i biodlingens värld så är det klart att jag får syn på sånt jag inte tidigare skulle ha gjort. Finns det en bikupa i närheten kan man vara säker på att jag nosar mig fram till den. Här är några bigårdar jag funnit på senaste tiden.

I somras hittade jag en demonstrationskupa i Mariebergsskogen i Karlstad. Där kunde man titta in i kupan genom plexiglas och läsa om binas liv. När bina ska in och ut ur kupan traskar de på den vita inglasade bron som leder genom ett plank, som gör att besökarna (här Filip i ösregnet) inte får direktkontakt med bina.

Demonstrationskupa i Karlstad

Vid Sandviks gård i Görvälns naturreservat lyckades jag spana in några bikupor på ett par hundra meters håll där de stod i utkanten på en äng. En bit mark runt kuporna var inhängnad och det fanns plats för ytterligare kupor. Det låg en hög med gamla vaxkakor strax intill. Inte särskilt hygieniskt...

Kupor vid Sandviks gård

När Filip och jag var på Universeum i Göteborg i somras fanns det en demonstrationskupa (av en mindre typ än i Karlstad). De hade fluster genom väggen på huset. Häromveckan var vi på Liseberg, som är granne till Universeum. Då hittade jag utsidan på väggen där bikupan fanns och därmed även flustret till kupan. Än en gång poserar Filip. Trots att det var lite kyligt flög bina glatt ut och in ur kupan.

Fluster vid Universeum

Vid Rosendals trädgårdar på Djurgården finns några kupor. Jag är lite osäker på vad det är för kupmodell, men uppstaplingskupor var det i alla fall. Flustren såg rätt slitna ut, men bina är säkert lika glada för det.

Kupor i Rosendals trädgårdar

När jag var med Filip och en del av hans släktingar i Linköping i helgen gick vi förbi Linköpings biodlareförenings bigård i utkanten av Trädgårdsföreningen. Där fanns det ett femtontal fina kupor av olika typer.

Linköpings biodlareförenings bigård

Det är kul att få se andra bikupor än sina egna. Inte en enda ser likadan ut!

onsdag 7 oktober 2009

Mitt honungssortiment

När jag la upp förra inlägget i all hast, så missade jag att det var mitt 100:e inlägg. Det var alltså ett jubileum! Det gick mig helt förbi...

Under den gångna säsongen skördade jag honung tre gånger. Från varje sats blev det lite olika varianter av burkstorlek och varje gång blev det några burkar som såldes som nyslungad (flytande). Här är skördens storlek, skördetillfälle och vanligaste burkstorlek för varje skörd:

26 kilo högsommarhonung från Hässelby, 30 juni, 500 g
28 kilo lindhonung från Bromma, 20 juni, 500 g sexkantig burk
68 kilo sensommarhonung från Bromma, 16 augusti, 700 g

Mitt sortiment

Egentligen hade jag väl inte tänkt att gå upp i burkstorlek, men valet blev lätt när jag insåg hur stor senaste skörden skulle bli. Det tar ju en del tid att tappa. Att växla burk vid tappning tar sin tid när man ska undvika kladd på kanterna, så större (färre) burkar minskar ju tidsåtgången.

Som sagt så är lindhonungen den jag gillar bäst, men sensommarhonungen är riktigt fin! Högsommarhonungen föll mig inte riktigt i smaken... Vilken tur att andra uppskattar den bättre. Den är i stort sett slutsåld. Lindhonungen är jag restriktiv när jag säljer, max en burk per kund. Poppis! Och så vill jag ju ha kvar åt mig själv och som gå-bort-presenter. Senaste skörden finns majoriteten av burkarna kvar från, men den omgången har sålt bra den med.

En mängd olika burktyper

Det är bra om honungslagret räcker en bit in på nästa år. Jag har lagret i skafferiet, som nu när utetemperaturen har sjunkit håller ca 15 grader. Honung ska ju lagras svalt och vid stabil temperatur. Växlar temperaturen riskerar honungen att skiktas och därefter jäsa. Men det är en långsam process. Honung har en lång hållbarhet. Den kan hålla i tusentals år. Antik honung har återfunnits i lerkrukor och varit ätbar. Honung är ett säkert livsmedel tack vare sin konserverande höga sockerhalt. Avslutningsvis en burk flytande guld:

Nyslungad lindhonung