De varmaste dagarna den senaste tiden, så har man kunnat se bin vara ute och tömma tarmen. Alla har inte klarat sig tillbaka från den vingliga flygfärden utan några har landat i snön och fryst ihjäl... Jag hoppas att det blir ett par rejält varma vårdagar snart så att fler slipper hålla sig. Då kan jag också stödmata, så här under den kritiska tid som ju våren är för bisamhället.
När det stormade som värst i förra veckan, så blåste ett tak av en av kuporna. Då låg det ändå en sten på taket... Samhället måste ha blivit rejält nedkylt, men tack vare att Filips mamma upptäckte olyckan och lade tillbaka taket så finns chansen att de klarar sig. Fortfarande går det att höra surr där inifrån, om än svagt. Håll tummarna!
